Hasch, heroin, kamphundar och terränglöpning i storstan

Kanske var det bättre förr

Kanske var det bättre förr

Det börjar lossa. Fingerbräda och ett kettlebellpass igår, löpning idag. Backträning uppför Masthuggstrapporna fyra gånger och sedan en löptur genom Slottskogen. I brist på annat (vettigt väder) är Göteborg en fantastisk löparstad. Backar överallt. En favorit är Majornatraversen. Upp till Svaleboskogen, snedda över till Bragebacken i Slottskogen och spring upp för den gamla hoppbacken. Traversera sedan över alla kullarna i Slottskogen ända fram till tornet borta i Masthugget. Spring nerför masthuggstrapporna, över ett par gator och upp på Gråberget.

Garanterat effektiv backträning, men inte bara det. Du kan stöta på vad som helst. I Svaleboskogen blev en kvinna attackerad av ett förbannat vildsvin (helt sant, stod om det i GP) och vid Bragebacken brukar vilsna bögar spana efter ragg. Frisbeegolfbanan har visserligen lagt sordin på det fria bögeriet men fortsätt bara så kommer du insupa storstadens alla dekadenta inslag. Berget runt Skansen krona är ett notoriskt tillhåll för pundare och jag har sett gamla kanyler hotfullt instuckna i trädstammarna samtidigt som jag tänkt på att hålla löpsteget intakt.

Lite oskyldigare är de pårökta gäng som kommer fnissande ur buskarna med en joint i mungipan. För att inte tala om a-lagarna. I Majorna känns de igen på att minst ett av fyllona i varje gäng bär en urtvättad gaismössa, gärna i kombination med en skinnväst, som en påminnelse om de gamla loseråren. Men bäst/värst av allt är alla grabbar och brudar som rastar sin hundar på varenda grönområde i stan.

Ni vet vilka jag menar. Smala ögonspringor, arga-leken-ögon, stelopererade knän (jag spänner stjärten så förbannat att jag inte kan gå, bara vagga) övertränad bröstmuskulatur och ett huvud som sitter direkt på kroppen. Ungefär som sina hundar: alltid en amstaff som heter Tyson.

Av någon anledning bär de här kamphundsmänniskorna alltid en midjekort jacka och träningsbrallor med revärer som döljer det mesta av deras mögliga gamla sneakers. Brudarna går klädda ungefär likadant, men är inte rakade utan blonderade. Samma stelhet i skinkorna efter alla stusspass på SATS och en Better Bodies sweater som är mjuk och go. Och på toppen av allt: en solariebränna som aldrig tycks gå ur tiden.
Är Renova underrättat?

Att reclaima storstan som gym har sina sidor, men en sak är säker – det blir aldrig tråkigt. Att kalla Göteborg för storstad är förstås en överdrift, men om dekadens och ruffighet är ett mått på det urbana samhället så ligger Götet bra till. En joggingtur på Djurgården känns mest som en walk in the park, vilket ju precis är vad det är. Inte en tjackpundare så långt ögat når. Tråkigt.

Comments

No comments yet.

Sorry, the comment form is closed at this time.