Isklättring i radhusidyllen – Gouloutte Partille

goulottepartille1
Bakom det trevliga radhusområdet med fönstren mätta av mönstrade gardiner och trädgårdarna tuktade med preussisk disciplin dyker den plötsligt upp – islinjen som får det att vattnas i munnen.
Första gången jag såg den var väl sju-åtta år sedan. Jag och kompisen Axel hade av någon anledning förirrat oss in i villaförorten Partille/Sävedalen strax öster om Göteborg när jag plötsligt såg något som blänkte till över hustaken. En islinje klöv berget vertikalt och den såg så perfekt ut att den förde tankarna i goulotterna i Chamonix. En goulotte är en smal ränna i berget där det brukar bildas is. Följaktligen skriker den efter att bli klättrad.

Den här islinjen, som fick namnet Goulotte Partille, visade sig att hålla vad den lovade. Den börjar med en vertikal ispelare som efter 7-8 meter planar ut något och går över i en ränna. Sammanlagt 25 meters klättring av riktigt hög klass. I brist på is får man på något ställe hooka isyxan kring en björk och utsteget består av frusen mossa.

goulotte_partille
Problemet när vi gjorde den första gången var att jag var oerhört bakfull. Jag hade glömt halva min klätterutrustning hemma och fick låna ihop det som saknade av min kompis – hjälm, sele och stegjärn. Insteget går via klippan bredvid, sedan kliver man ut på ispelaren från sidan. Den skogshuggarteknik jag körde på den tiden i kombination med brantheten gjorde klättringen till en av mina mest minnesvärda. Jag högg och sparkade, tappade balansen, slant med fötterna och hängde i en isyxa.

Jag kände mig som ett fyllo på High Chaparall, men jag kom i alla fall upp till slut. Dock inte helt riskfritt, eftersom jag var så pumpad att jag inte orkade placera tillräckligt många säkringar på den nedre branta delen (dödsångesten när jag hängde och sprattlade i en isyxa dämpades förmodligen av bakfyllan).
Igår gick det bättre. Fortfarande pumpande klättring i början men jag tog mig tid att placera en extra isskruv som höll skräcken stången. Den enda missen var att jag slog bort en isklump som studsade ner på kindbenet och slog upp ett sår. Men jag slapp sy.
När jag kom hem hade jag till och med energi över att göra en minicirkel, med 30 pullups, 30 ringdips och 30 utrullningar med maghjulet (från knäna) uppdelat på fem reps åt gången. Sedan var jag fullkomligt utpumpad.

blodfejs Det lockande med isleder är att man aldrig vet när man får chansen nästa gång. De senaste varma vintrarna har Goulotte Partille knappt varit klätterbar. Den här vintern påminner däremot om den 2005/2006. Då var det så kallt att Gullmarsfjorden frös och vi kunde gå ut på havsisen och klättra isleder som kanske aldrig hade klättrats tidigare.
I år verkar det vara dags igen.

Comments

No comments yet.

Sorry, the comment form is closed at this time.