Min son är ett gym



Helgens lek på landet och lite terränglöpning i skogen fick upp ångan inför dagens pass. VO2-maxen börjar kännas bättre. Maghjulet rullar längre och längre ut från kroppen. Ser redan fram emot nästa pass.

Kommentarer inaktiverade för Min son är ett gym

Bomb vid dagis = surträning

Gårdagen:

Dagen:

Korta pass. Kändes bra igår. Idag var det sådär. La av i förtid. Klockan halv fyra hör jag på radio att polisen har spärrat av Kennedygatan i Majorna. De har upptäckt ett ”farligt föremål” i en bil. För bara två veckor sedan sköts två män på samma gata. Förmodligen med eld från ett automatvapen. Dagen efter var det skottlossning igen. Och nu är alltså gatan avspärrad.

Det är jävliga är att min son går på dagis precis bredvid Kennedygatan. Jag hinner knappt fatta vad det innebär förrän det ringer. Det är min sambo. Dagisfröken har ringt henne och sagt att hon måste komma och hämta sonen NU för att polisen har hittat en bomb i en bil som står parkerad bredvid dagis. Man måste alltså utrymma dagis för att ett kriminellt äckel placerat en bomb i en bil och ställt den förbannade bilen strax intill ett dagis.

Skottlossning, kriminella gäng, bomb utanför dagis. Jag är riktigt pissed of. Kan inte skriva längre. Skulle bara vilja köra ner mitt 32 kilos i halsen på den jäveln som ligger bakom. Och sedan slänga aset i älven. Hans kumpaner skulle kunna få svälja mitt 16 och 24:klot.
När allt kommer omkring ska jag nog köpa ett 36-klot. Snart. Med tanke på hur mycket skräp det verkar röra sig i stadsdelen borde det komma till användning.
Kill ’em all.

Uppåt i press

Pressen börjar kännas riktigt bra och sex repetitioner är rekord. Skål! Att jag inte har så mycket mer innestående för tillfället syns väl på resten av passet. Styrkan störtdök.
Jag inbillar mig att åtta reps på 32 kg kan motsvarar en etta på 40 kg. Jag kan förstås ha helt fel. Jag vet inte ens om jag vågar köpa ett klot som väger 40 kg. Det är nästan obscent. Kommer golvet att hålla? Ska jag skaffa en 36:a först?

VO2-maxen är till skillnad från pressen seg. Det är en bit kvar till julformen när jag gjorde 20 minuter. Herren ger och herren tar. Pavel alltså.
Amen.

Mixad klättring – att lämna sin bekvämlighetszon

Utsteget på Reconquista - en liten söndagsutflykt på Ramberget

Med skinkorna värkande av fredagens knäböj och ryggen lite öm efter en massa kettlebellsvingar lyckades jag och Per äntligen försöka oss på den där klätterlinjen på Ramberget. Och som alltid var allting mycket svårare än jag kunde föreställa mig.

För er som inte känner till Ramberget är det den iögonenfallande granitklumpen (80 m.ö.h) på Hisingen man ser från Lundbyleden. Under många år var berget krönt med old school grafittin ”KPMLR” på en av de översta väggarna, det vill säga innan kommunen skickade ut någon för att tvätta bort det. Under senare år har Ramberget varit i hetluften på grund av bygget av den Saudiarabiskt finansierade moskén vid bergets fot. Tycka vad man vill om det, men Rambergets kvalitéer som klätterberg är oförändrade.

Läs resten »

Nätmobba mig om jag misslyckas!

Jag har lyckligtvis varit aktivare i träningen än på bloggen, annars hade jag vittrat bort. Livet känns segt. Snön är för dålig för att jag ska göra slag i saken och köpa dom där förbaskade längdskidorna och blankisen som ligger överallt lägger sordin på löplusten.
Däremot ska isarna på sjöarna i Göteborgstrakten tydligen vara fantastiska och en hel del is lär finnas kvar på klippornas öst och nordsidor. Isklättring på lördag. Jag längtar!

Pressen med klotet kändes väldigt bra idag, och enligt mina planeringar kommer jag pressa 40 kilo den sjunde maj. Dessutom ska det tydligen gå att göra fulla utrullningar med maghjulet den sjunde maj också. Och på toppen av det lär den sjunde maj vara dagen när man gör fristående handstående armhävningar. Nu fick jag det sagt.
Ni får nätmobba mig om jag misslyckas.

Strongmanfilm & träning i kulturen

Det är ont om bra träningsrelaterad kultur. Jag menar inte träningsböcker, utan om böcker och filmer som tränger bakom muskelfibrer och hjärt- och lungsystem, utan att för den skull bara se träningen som en metafor för något annat.
Finkulturen verkar vara separerad från kroppen – om det inte gäller modern dans eller möjligtvis nycirkus – och utpräglade kulturmänniskor är näst intill rädda för muskler och råstyrka. Det är synd. Jag är övertygad om att det finns många historier att berätta. Filmtrailern för ”Strongman” ovan verkar vara ett exempel. Filmen, som förhoppningsvis kommer till Sverige, är en dokumentär om Stanley ”Stanless Steel” Pleskun som tydligen är en stålböjare av rang och enligt uppgift kan knyckla ihop ett mynt!

Läs resten »

Febercomeback och gymnastic wod

Efter tre dagar med feber försöker jag piska svagheten ur kroppen med ganska milda slag. Den första helt feberfria dagen, i förrgår klarade jag 5 minuter med VO2max-protokollet. Pulsen rusade i höjden och det gjorde till och med ont i händerna att snatcha. Däremot blir jag vigare efter en period av feber. Det låter oerhört märkligt, men jag la märke till det redan i tonåren när jag tränade karate. Efter en feberperiod kom jag alltid längre ner i spliten. Jag vet andra som upplevde samma sak. Kanske beror det på att musklerna efter ett par feberdagar är helt avslappnade.

Läs resten »

Kommentarer inaktiverade för Febercomeback och gymnastic wod

Crossfitgymnastik och nybörjarprogram

Först: Jag hade den goda smaken, visade det sig, att vara med på Crossfit Göteborgs seminarie med Carl Paoli. Svenskamerikanen Paoli har en bakgrund som tävlingsgymnast och hans seminarium var en riktig pärla. Han fyller Crossfit med en av de bitar som jag tycker har fattats tidigare: kroppskontroll och flexibilitet. Han ställer bokstavligen en del av Crossfits paradövningar på huvudet. Vad sägs om en thruster upp och ner!

Carl Paolis hemsida Gymnasticswod berättar i övrigt vad det handlar om. Där lägger han ut ett träningspass om dagen och det är en välbehövlig utveckling (och bitvis kontrast) till Crossfits kill-or-be-killed-pass. Jag skulle säga att Paoli är det bästa som har hänt Crossfit på länge.

För det andra:
För någon vecka sedan fick jag ett mejl från en kille , Jonas, som vill ha hjälp med ett enkelt program. Jag publicerar här för att det kanske finns ett visst allmänintresse. Alla är välkomna att komma med input:

Läs resten »

Mät framstegen med maghjulet

Min son fick kräksjuka, kölden har förvandlat lantstället till en isklump (två spruckna rör, djupfryst toalett, ölen i kylskåpet var stenhård), men nu börjar allt ordna upp sig. Pojkens kräksjuka innebar ju att jag och min sambo hade den piggaste nyårsdan på länge och att inleda nyårsdagen med träning istället för bakrus och pizza känns fantastiskt.

Det här passet är ett typisk ta-igen-missad-träning-pass och jag var rätt seg när jag gick på snatcharna i VO2max-protokollet. Maghjulet rullar på och jag tror att jag har kommit på ett bra sätt att organisera mina utrullningar och mäta eventuella framsteg.

Läs resten »

V02-max som julklapp

Muscleupsen känns sega. Snatchen känns bra. Nytt PR på VO2-max protokollet. Har kommit halvvägs till målet, 40 minuter, vilket gör det hela mer greppbart. Händerna tar mycket stryk, så det går nästan en vecka mellan passen. Tejp i all ära, men efter femton minuter brukar även den bästa tejpningen fucka up, så i dag körde jag helt utan. En liten blåsa i höger han blev det.

Snön ligger kvar och jag har på allvar börjat fundera på att skaffa mig längdskidor. Var på överskottslagret häromdan och såg att dom säljer Vita blixten! Säker helt kassa i spåren, men jag tänker mig snarare off-spår. Ut i skogen bara. Har för mig från lumpen att dom funkade rätt bra i terrängen, så länge man fick ordning på bindningarna. Men naturligtvis borde jag ha ett par riktiga längdskidor också. Alla tips mottages tacksamt! Mycket tyder på att riktiga vintrar har kommit för att stanna. Och vem vill låsa in sig i lägenheten när hela vintergymmet ligger för fötterna. The truth is out there.
Avanti!