En böldpest i systemet

I MARS 2007 LÄMNADE KENNET WIKLUND, 62, sitt uppdrag som ordförande i Svenska Kroppskulturförbundet. Tio hektiska år kantade av fruktlösa försök att få in bodybuildingsporten i Riksidrottsförbundet, RF. Och en lika fruktlös kamp mot dopningen inom byggarvärlden – och därmed mot hela den industri som lever av och på steroidmonster.
Och visst ser han tillbaka på sitt uppdrag med en viss bitterhet. Men helt utan ånger. När jag intervjuar hon för tredje gången (på sju år) sjuder han samma kompromisslöshet och verkar rätt nöjd med att ha varit ”en jävla böldpest i systemet”.

 

När jag pratade med dig första gången hade du nyligen blivit stoppad av vakter när du skulle göra dopningtester på en bodybuildingtävling [Läs: Noll koll inom svensk bodybuilding]. Du beskrev händelsen som ”den första spiken i kistlocket för bodybuildingsporten”. Stämde dina farhågor?
Det kan man nog säga, vi har så dålig renommé. Jag har varit vid regeringen, suttit på Rosenbad några gånger och det har vi alltid fått i halsen. Vi har inte stöd från någonstans. Vi är inte med i RF och  vi kommer aldrig att komma med där heller. Vi räknas som en ’subkultur’. Jag har vid flera tillfällen begärt pengar för att kunna testa vårt folk, men nej. Pengarna och stödet gick i stället till exempelvis Sven Nylander och kompani som satt på lyxkrog och drog en och annan lina för pengarna. Det om något säger väl vilka kriterier som styr i dessa kretsar.

 

Har det hänt någonting på testfronten sedan sist?
Nej. Vi har inte haft råd. Ett dopningstest kostar femtusen spänn.

 

Men hur hade ni råd tidigare?
Vi hade tre riktigt fina år. 1997 till 1999 hade vi Älvsjömässan. Vi drog in 700 000 – 800 000 kronor i biljettintäkter. Vi skickade fulla landslag och vi testade alla som gick ut. Vi testade för enormt mycket pengar. Men sen tog dom över, knuffade ut oss och gjorde ett eget avtal bakom ryggen. Vilket också gjorde att våra förtjänster som förbund minskades drastiskt.

 

Vilka tog över?
Det var Ove Rytter och BK sports Magazine [heter idag Body]. Dom hyrde lokalen och gjorde en egen tävling, bjöd in proffsstallet från USA, med Wayne DeMilia. Och jag som förbundsordförande i Sverige , fick inte ens komma in på tävlingen. Dom sa att det inte fanns plats, att allt var slutsålt. Jag fick alltså inte ens köpa en biljett, men då gick dom på pumpen för jag hade med mig en dopningskontrollant  specialinflugen från Norge som jobbade inom IOK [Internationella Olympiska Kommittén] , som när detta uppdagades höll på att skrämma skiten ur herr DeMilia

 

Varför ville dom ta över tävlingen?
Dom ville tjäna pengar. Vi hade haft några fina år med biljettintäkter så det sprakade. Vi var uppe på banan och visade att vi ville testa och det strök med folk som med liemannen. Jag skulle tippa att sex av tio blev fällda i slutet på 90-talet. Det är så genom hela systemet. Sex-sju av tio är dopade.

 

IFBB (International Federation of Bodybuilders) antog en ny dopningspolicy för något år sedan. Det står att IFBB ska ta ytterligare steg för att anta World Anti Doping Agency (WADA) code.
Ähh, det är ett jävla munläder.

 

Sedan står det att ska utföras tester ”out of competition” från och med 2007…
Det kan dom göra redan nu, men det är bara bullshitsnack för att få ett bra renommé. Det här munlädret har gått i alla tider.

Jag ska tala om för dig att jag var den första som var med om när ett nationell förbund fick ta hand om testerna själva, vid dam-VM i Borlänge . Då skötte jag det i egen regi och med eget utvalt folk enligt den svenska regelboken, och då torskade hela brasilianska landslaget och två, eller tre landslag fick åka hem dan efter. Då blev jag uppkallad till Rafael Santonja, som är Europapresident idag. ”Jag vill ha originalpappren på testerna” sa han. ”Aldrig i livet” sa jag, ”de är mina, det är vi som sköter testerna”.

Men det var första och sista gången ett nationellt förbund fick sköta det här själv. Sen tog IFBB över. Därför har det aldrig blivit något på internationell nivå, för dom slänger väl testerna i papperskorgen för att hålla skenet uppe

 

Du menar att dom inte arkiverar testerna?
Inte fan, dom slänger väl testerna dan efter. Dom tävlande blir inte ens fällda under tävlingen. Dopningtesterna är bara för syns skull.

 

Finns det överhuvudtaget något intresse i branschen för dopningstester?
Nej. På våra möten har till och med kosttillskottsbranschen sagt att: ”gud, ta inga tester på den här tävlingen”. Killarna och tjejerna på scenen som dom har sponsrat är ju inte rena. Du kan ta Twinlab, Big boss, Sweden Pro. Spelar ingen roll.
Dom som tillhandahåller och säljer kosttillskott är livrädda för att vi skall testa. Ungefär som en travtränare har fyra hästar i ett lopp, så har kosttillskotten fyra-fem killar i sitt stall som går för deras varumärke. Testar vi så torskar dom naturligtvis. 

Det gick så långt att efter en tävling , ett SM där prispallen blivit testad , alltså dom tre första, satte inte B&K ut vinnaren på sin förstasida förrän man visste att testresultatet blivit känt och bekräftat. Och eftersom det var jag som skötte den biten blev jag ideligen uppringd av B&K:s redaktion för att de ville ha ett klartecken om att denne vinnare skulle vara ”REN”.

Eftersom de hade gått på några nitar tidigare upptäckte de att det nog inte var så bra för deras tidning att skylta med dessa ”torskar” på sin förstasida. Dopingdebatten hade hög prioritet under min tid och uppmärksammades långt utanför den lilla krets som tävlingsbyggningen var och är i Sverige.
Men med den sekretess som rådde runt dessa procedurer fick dom inte reda på något förrän ärendet var avslutat och därigenom kunde publiceras vilket vi också alltid gjorde.

Det var inte bara en gång jag blev kallad för illojal för att de inte fick reda på resultatet ”så där lite i förväg” för att passa deras deadline och utgivningsschema för tidningen.

Money talks. Du måste se människan i sin natur. Folk är bara så här. Har du chans att vinna så tar du ju preparat. Varför skulle du inte göra det när kulturen är som den är i dom här kretsarna. Inte fan är det någon som stiger åt sidan och ska vara seriös och säger ”jag kör ren, jag är jätteduktig”. Ja då blir du sexa.
Det är ingen som bryr sig om en sexa. Det är bara ettan som gäller. Jag kan ha fel vad gäller Nicko Lundholm från Umeå, en kille som har tävlat i snart 30 år. Han är i mina ögon helt ren och därigenom ett fantastiskt föredöme för svensk Bodybuilding.

 

Du menar att man inte kan göra någonting över huvudtaget?
Nej. Inte ett jävla dugg kan du göra. Precis som klimatförändring, det kan vi heller inte göra nåt åt. Det går sakta åt helvete, och det får vi acceptera, man bestämmer bara hastigheten mot stupet.

 

Hur stort inflytande över bodybuilding har Ove Rytter och BK?
Åhhhh, [det övergår i ett morrande] dom är dominerande  i Norden. Tidning i Norge, med i Bonnierkoncernen, han skriver böcker… Det är en megakille. Och jag ska säga dig, vi har blivit bittra, bittra fiender med tiden.
Den fan tål jag inte. Det är om någonting en ”subkultur”. En dubbelnatur så det inte är klokt. Det är bara money som gäller där.
Vi har ju kämpat mot varann i alla tider. Jag har försökt att köra sporten ren, men det var ju han som stoppade mig på tävlingen. Där rann bägaren över.

 

Låter som han har samma inflytande här som bröderna Weider har i USA?
Ja men han ska ha ett erkännande, utan Ove Rytter skulle inte vi ha ett sådant bra förbund som vi har. Med datorisering och licenser, försäkringar och så vidare. Vi har blivit tvungna att vara absolut bäst för att bemöta Ove Rytters påhopp på förbundsstyrelsen.

 

På tidningen Bodys nätforum får du rätt kraftig kritik av den nye chefredaktören på Body.
Du vet, skönheten sitter alltid i betraktaren ögon. Klart han tyckte att jag var en jävla böldpest i systemet. Det skulle jag också tyckt om jag hade varit i hans kläder.

 

Jag har märkt att folk i den här branschen ogärna pratar om steroidbruk offentligt, även om dom har haft problem.
Det finns knappt några golare på den här nivån. Det är en hård bransch. Du har hela vaktstyrkan, i de tre största städerna och även uppe i Norrland, som kommer från bodybuilding-kretsar.
Det finns en våldsförebild som allt bygger på, och våldet har på något vis förhärligats, tycker jag. Viker man sig från det, om man stryker en katt eller gullar med ett barn, då är man en jävla fitta. Man ska tillhöra den här hardcoregruppen, då är man inne. Och det finns två alternativ i dag. Antingen är man inne eller så är man ute. Det finns inget däremellan.
Och jag är helt ute ska du veta. Annat än att jag är mycket efterfrågad av föräldraföreningar och skolor för att jag säger som det är. Men inte i gruppen bodybuilders, Fy fan vad glad dom é att Kennet Wiklund sitter uppe i Örnsköldsvik och håller käften.

 

Trots din impopularitet  skulle du få en medalj av Ben Weider [IFBB:s president] för ditt arbete mot dopningen. Tog du emot den någon gång?
Jag blev nominerad till ett sådant men fick av en ”källa” det beskedet “åk inte dit Kennet, för ingen security i världen kan ansvara för ditt liv därute” , så jag åkte inte.

 

Menar du att du var hotad?
Ja, jag har blivit hotad i många år. Jag kan ta fram kassetterna där dom talat in på telefonsvararen att dom ska ”skära kuken av mig och stoppa ner i halsen”
Jag blev också mordhotad, via ett telefonsamtal från Göteborg. Då tog jag flyget ner och åkte in till ett gym i Göteborg och sa ”här är jag, här är 73 kilo Wiklund, gör vad fan ni vill med mig”. Jag minns att det blev alldeles tyst. Ingen sa någonting. Och det hände ingenting. [Hoten kom från en känd byggare som tränade  i Göteborg. Han och Wiklund försonades senare]

 

Du har också fått byta hotell…
Ja det var några kompisar som flyttade på mig inför en tävling. Jag skulle jag göra dopningstester på den här tävlingen som Ove hade, Classic Body Contest.

 

Tävlingen där du inte blev insläppt?

Ja. Det var en riktigt härva. Innan tävlingen ringde Wayne DeMilia upp mig och erbjöd 100 000 kronor som skulle rätt i förbundskassan. Och senare ringde Jihlke och sa att vi kunde få halva intäkterna från tävlingen, bara jag inte fullföljde mina planer på att testa på tävlingen
Och då sa jag, ”det kan du stoppa upp i häcken” och ”du Wayne, du kan klättra upp på Frihetsgudinnan och så hoppar du därifrån, då är vi fri från dig åtminstone”. Och sedan var kriget igång.

 

Finns det någon som tar över kampen mot dopningen efter dig?
Jag tror inte det. När jag tittar i backspegeln så ser jag en mycket ambitiös  kille som hade en omöjlig uppgift att genomföra.
I slutändan är det alltid pengarna som bestämmer, så också i det här fallet. Och med mig som exempel kan säkert vem som helst inom branschen ge mig rätt när jag säger att det nog inte kommer några fler Kennet Wiklund inom en överskådlig framtid.

 

Med tanke på allt motstånd, är det inte skönt att lämna den här världen?
Jo, jag går lite lättare. Jag har väldigt mycket mer fritid, jag har också skaffat bikupor så jag kan hålla med biodling. Jag gillar läget nu, och jag mår bra. Förbannat bra. Jag är 62 år och i fin form. Och jag tränar för att tävla. I september eller nästa höst, vem vet. Sen får man inte glömma att jag också har fått många riktiga vänner under den tid som varit.