OM RTG

friskpsort
Jag hittade bilden ovan hemma hos min mormor och morfar.
Gissningsvis har min morfar tagit den någon gång på 1930-talet och snubbarna är hans kompisar från den lokala frisksportarklubben i Hagen i Göteborg.
Det är en av ett halvdussin bilder från samma era som bara osar entusiasm.

Kontrasten mot dagens gymkedjor, med bonade parkettgolv, tv-skärmar och maskinparker, är så stor att det nästan blir komiskt. Men några skivstänger, romerska ringar och kanske några andra spartanska tillbehör tillsammans med fantasi och vilja räckte, inte bara för att komma i bra form, utan för att bli urstark.

Det är träning i sin renaste form, utan lull-lull. Dagens fitnessbransch, med sin autogiromani, är lika inspirerande som mikromat. Bekväm, smaklös, dysfunktionell.
Gå in på ett modernt gym idag och vad ser du: människor som sitter ner och tränar isolationsövningar, folk som går på löpband framför teven och folk som sitter ner och vilar. Oklart varför, för ingen är svettig eller andfådd. Ingen lider. Ingen ler. Ingen reagerar. Tristessen är total.

Den intressanta träningen sker med få undantag inte på de stora gymkedjorna. Den sker på svettiga brottarklubbar, friidrottshallar, dojos, klättergym och på de platser i gymvärlden där man ännu inte helt bytt ut krita och skivstång mot maskinparker och bandade avsnitt av Desperate Housewifes.

Men Reclaim the Gym handlar inte om nostalgi eller om att vara retro. Reclaim the Gym har kommit till för att lyfta fram träning som fungerar och för att hitta tillbaka till lekfullheten som fanns innan styrketräningen blev inlåst på gym och fjättrad vid maskiner.
Poängen idag verkar vara att träning ska vara bekvämt. En befängd tanke. Och vem har sagt att det måste vara bekvämt för att man ska ha roligt.