Är du funkis lille vän?

RTG tar pulsen på funktionell träning. Henrik Dagård dissar maskiner och Rickard Nilsson på SOK kallar situps för världens mest överskattade övning.


Friidrottens hus, Slottsskogsvallen. Slitna skivstänger, hantlar och medicinbollar. Häcklöparen Robert Kronberg ligger på magen med en skivstång på skuldrorna och spänner upp ryggen i en båge. Bredvid honom stöter en späd tjej explosivt upp en stång på raka armar. Och genom hallen dånar  det av medicinbollar som friidrottare drämmer i väggen.
Det är i stor sett likadan utrustningen som min morfar nötte i sin frisksportarklubb på 30-talet. Primitiv utrustning, klassiska övningar. En kombination som på 2000-talet har gett elitidrottsmän som Christian Olsson, Emma Green och Robert Kronberg styrkan att ta sig in bland världseliten.
Med tanke på alla miljarder som fitnessindustrin plöjt ner i maskiner  – hur kan det vara möjligt?

Maskiner ingen funkis
För tränare på elitnivå är svaret enkelt. Framgångsrika elitidrottsmän tränar funktionellt. Och funktionell träning kräver inga komplicerade maskiner. Tvärtom kan de påverka negativt.
Rickard Nilsson, träningsansvarig på SOK, Sveriges olympiska kommitté, berättar att det har funnits idrottsmän som blivit sämre när de styrketränat i maskiner.

– Vi har inte nytta av styrka som vi inte kan kontrollera i koordination och balans, säger han.

Nilsson har i flera år missionerat mot maskinträningen och menar att i stort sett alla idrottsmän på elitnivå numer tränar med fria vikter. Framför allt de som sysslar med idrotter där resultaten är mätbara: i sekunder, centimeter eller kilon.
– De går inte att lura eftersom de får svar på sitt träningsupplägg vid varje tävling, säger han.

Rickard Nilsson tillhör elitidrottens värld, men allt fler hävdar att deras träningsprinciper bör gälla alla. En av dem är Henrik Dagård.
– En fullt frisk människa som går på gym har ingen anledning att träna maskin överhuvudtaget, säger han.
De flesta kommer ihåg Henrik Dagård som framgångsrik tiokampare, medaljör i stora mästerskap, men också som affischnamnet som kom av sig under VM i Göteborg 1995. Överträning och skador satte punkt för en lovande karriär. Men Dagårds dyrköpta erfarenheter har gjort honom till en av landets mest framgångsrika fystränare, med meriter som SM-guld för fotbollslaget Elfsborg 2006. Utöver det ger Dagård kurser i ”funktionell träning”, ofta med motionärer som målgrupp.
– Med begreppet funktionellt menar man det som är användbart. För en bodybuilder kan en isolerad övning vara funktionell efter hans behov. Men för svenska befolkningen som ska använda sin kropp i arbete eller fritid så är inte en isolerad rörelse funktionell, säger Henrik Dagård.


Dumma muskler
Den isolerade rörelsen skapar enlig Dagård ”dumma muskler”, muskler som inte är tränade i att samarbeta med andra. Idrottsmän – tyngdlyftare som tennispelare – använder alltid flera muskler i varje rörelse. Samma sak gäller motionärer, var sig de slår en golfsving, eller gör vardagssysslor: som att bära ner vinterdäcken i källaren eller lyfta ut tvååringen ur barnstolen i bilen.
- Har du byggt upp en jäkla armstyrka utan att bygga upp bålen kommer kroppen att säga ”stopp, stopp, stopp, du får inte använda så här mycket muskelkraft. Jag kan inte stabilisera och skydda din rygg”, säger Henrik Dagård.
Och där någonstans kommer man till den funktionella träningens kärna: bålstyrka. Alla kroppsrörelser vi gör när vi står upp utgår nämligen från bålen: en tennisserve, en uppercut, till och med det knapplösa knullet. Utan bålstyrka kan vi omöjligt använda kroppen fullt ut. Och med dåligt tränad bål drabbas du förr eller senare av ryggproblem eller andra muskelsmärtor.
Atlet eller inte.

Dagård räknar upp ett dussintal muskler som ingår i bålpaketet, det som i fintessbranschen ofta kallas för ”core”. Han stannar vid den djupt liggande magmuskeln, transversus abdominis. Den brukar beskrivas som en muskelkorsett som löper runt bålen.
– Bara du har visualiserat att ”här ska jag lyfta den här grejen, jag ska kasta, räfsa eller gräva” så ska transversus med automatik kopplas på för att skydda ryggen, säger Dagård.

Stabil med instabila övningar
Problemet med transversus och flera av de andra stabiliserade bålmusklerna är att de är helt inaktiva vid träning i de flesta styrketräningsmaskiner. Även i de maskiner som är till för magträning.
– De funkar inte, för de stabiliserar inte din egen kropp. Rörelsen är fast och fixerad. Du tränar bara de yttre musklerna och inte de inre, säger Dagård.
Som konsekvens låter Henrik Dagård fotbollsspelarna i Elfsborg träna styrketräning med fria vikter och den egna kroppen. Sittande eller liggande träning utförs ofta på balansboll, men för det mesta står de upp. Allt för att bålen ständigt ska vara aktiverad.
– Vi kör bara övningar som är instabila, säger Dagård.