Ove Rytter – Atlet i veckan, Svensson på helgen

Träningsmetoderna har gått varvet runt och vi är tillbaka där det startade. Det säger publicisten, affärsmannen och den flitigt tränande Ove Rytter om dagens gymträning.




1982

1982

FÖR SNART TRETTIO ÅR SEDAN startade Ove Rytter tidningen Bodybuilding & Kraftsport. Det var på den tiden gymmen låg i källare, luktade svett och hade svartvita foton av Arnold Schwarzenegger, Lou Ferringo och Frank Zane på väggarna. Skivstängerna dominerade, magnesiumpulvret yrde i luften och uttrycket ”fräscht” låg ännu in sin linda.
Men 1980-talet kom att bli en brytpunkt för gymvärlden. Bodybuilding blev känt för allmänheten. Arnold Schwarzenegger visade upp sig på bioduken, abnormt breda dörrvakter började synas på krogarna och tangabadbyxan gjorde entré på badstränderna.

Samtidigt som freaksen kom upp i dagsljuset, klev alltfler vanliga män och kvinnor mer i gymmet och började lyfta skrot. En som följt, och bidragit, till populariseringen av gymträningen är Ove Rytter. Som flitig publicist, drivande bakom Fitnessmässan, och organisatör bakom diverse bodybuilding- och fitnesstävlingar har han en unik inblick i träningsbranschen. Reclaim the Gym träffade honom (nåväl, ringde) för att ställa några frågor.

Vad gör du idag?
Jag är förlagschef på Fitness Media i Sverige AB som ger ut Fitness Magazine. Jag äger bolaget tillsammans med min lillebror. Vi har jobbat ihop sedan 1981. Sen har vi ett online-bolag som heter Fitness Online i Sverige AB, där vi bland annat driver en liten musikagentur, som erbjuder färdigbeatad musik till aerobicinstruktörer.


Du har sålt BK Magazine. Har du koll på bodybuildingvärlden fortfarande?
Inte så vansinnigt mycket. Jag tycker det är intressant att se vem som vinner Mr Olympia. Och jag var på Arnold Classic nu och gjorde ett reportage om det. Jag känner ju alla de gamla proffsen. Man har varit med så länge, och överlevt många generationer.

Jag har lagt märke till att dagens byggare är ofantligt stora. Folk som väger in på 130 kilo och är 1,80 långa. Redan på 80-talet fanns det ju en diskussion om vad som var för stort och vad som var lagom. Finns överhuvudtaget den diskussionen idag?
Det gör den säkert, men jag är inte med i den diskussionen. Som vanlig betraktande åskådare kan man konstatera att det här är en freakshow. Alltså det är ju cirkus, det är inte någon sport i vanlig bemärkelse.
Det är ju inget som en vanlig människa kan uppnå. De har dedikerat hela sitt liv, sin ekonomi och bygger upp hela sin miljö kring det här. Det handlar inte om hur ofta man ska träna. Här handlar det om vad man gör när man inte tränar. Det är det det handlar om.


Ja, och jag förmodar att på den extremt höga nivå de är så måste de proppa i sig hela tiden?
Absolut, de där grabbarna tar grejer hela gänget.
Det är ju så inom proffsboxning och proffsbodybuilding och liknande. Det finns ju inga sådana regler, vilket är ganska märkligt. När jag började gå på gym, alltså de första tio åren, så hade man aldrig hört talas om dopning. Det var så litet då.
Den där debatten och alla de här sjuka grejerna har kommit med åren. Och det är otroligt tråkigt att det överhuvudtaget finns inom idrott. Och speciellt då i idrotter där man är beroende av tvärsnittytan på muskeln, som man är i bodybuilding och styrkelyft och annat. Förstå hur skönt det hade varit om inte det där hade funnits. Då hade idrotten varit underbar.


På 80-talet vet jag att många av de större killarna verkligen experimenterade med sin kropp. De kanske inte hade så stor kunskap om steroider och inte hjälp av läkare. De stora framstående byggarna på den tiden, hur mår de idag?
Det fanns några i början på 80-talet som har försvunnit, jag vet inte vad de gör idag. Men de som var bäst, ingen nämnd ingen glömd, verkar ju må ganska bra. Jag tror inte att man tog så mycket på den tiden. Frågan är hur det är idag? De här grabbarna som går på insulin och tillväxthormoner och allt vad det är som är helt sjukt. Vad händer med dem om tio år? Förmodligen mår de dåligt, kanske lika dåligt som dem som super. Eller så gör de inte det. Jag vet inte.

Om man tittar på de här Mr Olympia-killarna, ta till exempel Franco Columbo, Arnold Schwarzenegger, Fran Zane, Larry Scott, så är det extremt framgångsrika affärsmän.
Frank Zane jobbade som huvudlärare i matematik, fysik och kemi på Ucla. Och Arnold har det ju gått ganska bra för. Franco Columbo har en egen alternativmedicinmottagning i Hollywood. Larry Scott och Bill Pearl ser man på mässor fortfarande och de ser hur fräscha ut som helst.

Man ser inte så många som mår dåligt och egentligen tror jag att det är det som är problemet. Man kan inte påvisa att ”kolla här, han dog”. Det finns ju de som har dött också, men det beror ofta på att de har tagit vätskedrivande preparat.

Men de som blev bäst och mest kända kanske hade mest i huvudet också?
Ja precis. Jag tror ofta att det finns ett samband. Att bli bäst på någonting kräver någon form av begåvning.



1930-talet. Muskeltricksare i Hagen, Göteborg. Från skribentens morfars samling

Runt 1930. Muskeltricksare i Hagen, Göteborg. Från skribentens morfars samling

Okej, om vi lämnar dopningen. Du har varit i den här branschen i över 30 år, vilka tycker du är de bästa förändringarna som har skett, under din tid?

För det första, idag är det ju inte gym längre utan det är en motionsanläggning. Om man tittar tillbaka, så startade första gymmet i Sverige under Mossebacke Teater i slutet på 1800-talet. Då hade man kulskivstänger, någon ribbstol och det var liksom gym på den tiden.

Den största förbättringen var när man släppte in tjejerna på gymmen i slutet på 70-talet. Först i Stockholm var Stockholm Frisksportklubb där jag satt med i styrelsen. Vi hade tjejträningsgrupper på söndagar och det var verkligen en stor grej. Sen satte hela gymvågen igång och det var inte tal om att tjejer inte skulle få gå på gym.

Det här gymmet grundades redan på 30-talet. På den tiden var det inte tal om att tjejer kunde träna där. Då hade man två avdelningar. En för muskelbyggare och en för muskeltricksare. Och det var ofta lite hett mellan dem, ha, ha, ha.
Man tittade lite snett på varandra. Muskelbyggarna tyckte man, de gjorde ju någonting som inte hade något syfte. Medan muskeltricksarna gjorde tablågymnastik, frivolter och handstands och sådant. Sedan fanns det de som körde båda delarna. Och det var här man började se en splittring, när det blev show eller sport.
I det första segmentet fanns många cirkusartister och folk som levde frisksportliv. De var nakenbad på somrarna, och stå på händerna, och det var ju en egentligen en väldigt skön uppdelning på sitt sätt.
Men samtidigt såg vi redan där att bodybuildingsporten kom ifrån en miljö, där den var lite misstänkliggjord. Det var konstigt att stå och köra biceps bara.

Från den tränandes perspektiv, vad tycker du har hänt där?
Det som är absolut bäst är att gymmen har kommit upp i dagsljuset och att det finns mycket cardiomaskiner. Det är otroligt bra att folk sköter sin hjärt- och lungapparat också. Bodybuilding historiskt har inte varit någon sport där man har behövt någon kondition över huvud taget.


Men har bodybuildare idag bättre kondis än de hade på 80-talet?
Ja, mycket bättre. Till och med proffsen kör ju cardio någon timma om dagen. Och då syftar jag på dem som har mest muskler.


Jag kommer ihåg att jag läste en insändare i Bodybuilding & Kraftsport på 1980-talet där en byggarkille skrev att ”jag får pump när jag bär hem matkassarna, vad ska jag göra”? Han hade alltså problem med det.

Ha, ha, ha. Ja så är det ju. Har du mycket muskelmassa men ingen kardiovaskulär kapacitet så får du ju pump blixtsnabbt. Stora muskler krampar ju lättare än små muskler. Sedan tränar många så korta rörelser också. Så vad du än ska göra funktionellt så blir det problem.




1992

1992

När jag tänker på hur bodybuildare tränade på 80-talet så måste jag säga att de flesta gjorde rätt mycket basövningar. Knäböj, militärpressar och liknande. Kör de fortfarande så idag, alltså hyfsat funktionella övningar?

Absolut. Men jag tror att man har i långa perioder har glömt bort att köra basövningar. Dock ska man ha en sak klart för sig, kör man bara basövningar är det väldigt lätt att bli övertränad. Man tar i med alla muskelgrupper samtidigt, så man måste prickskjuta också. Jag anser att man under vissa perioder ska träna väldigt koncentrerat och sen kombinera det med plyometrisk träning och lite funktionella övningar.

All träning är ju funktionell, men det är bra att kunna använda musklerna också. Till exempel, när du har kört ben, avsluta med lite spänsthopp, sidhopp och försök leka med kroppen lite ibland. Inte bara jobba som en robot. För mig personligen har det aldrig varit något problem för jag har tävlat på landslagsnivå i judo under många år.
Jag har alltid varit väldigt rörlig. Jag gör automatisk lite ingångar, rullar och kör lite handstands och har alltid sett det som en naturlig del av träningen. Men har man inte den idrottsbakgrunden så måste man nog tänka på det.
Ta en övning som press bakom nacken eller militärpress. Varför inte köra handstands mot vägg och köra press ibland. Det är grymt bra. Eller om man är riktigt duktigt, köra handstående pressar utan vägg


Det är en utmaning. Vilka tycker du är de sämsta förändringarna från 80-talet i gymträningen? Är det någonting som har gått förlorat?

Jag tycker att man krånglar till det för mycket ibland. Vad man behöver i botten är ett bra träningsprogram och hålla sig till det. Sedan spelar det ingen roll om kör benlyft eller situps, eller press bakom nacken eller framför nacken. Man måste hålla sig till bastänket i hela träningen: överbelasta musklerna för att öka dess tvärsnittsyta. Det arbete man efterfrågar kroppen det bygger den upp sig för att klara.

Som när man säger ”nu ska jag köra tre gånger sex”. Vad då tre gånger sex? Förr i världen tänkte man annorlunda. Känns det bra en dag ska man träna hårt. Känns det inte bra ska man träna mindre hårt. Det står sällan i träningsprogrammen att ”träna efter hur du mår”. Man måste lyssna på sin kropp mycket mer än många gör idag.


Jag tycker att de är rätt få som tränar med fria vikter idag.
Ja, det beror på var du tränar någonstans.


Ja, de flesta gymkedjorna, du kan ta Sats, du kan ta Friskis & Svettis. De som tränar med fria vikter blir ställda i ett litet hörn någonstans, och där får de stå.
Det kan vara så ibland. Men jag tror att många börjar gå tillbaka till friviktsträning därför att det är ganska roligt.
Man skapade maskiner för att kunna börja med bodybuilding eller träna sin muskulatur. Maskinerna gjorde att folk kunde gå ner och träna utan att kunna någonting. Det var ju gymmens grundidé, att attrahera en publik som inte vara vana vid muskelträning. Idag pratar vi om funktionell träning. Ja då är vi tillbaka till Stockholms Frisksportklubb på 30-talet. Då höll grabbarna på med just det. Utfall, bakåtfall, handstand, kettlebells, ryck med en arm och så vidare.

Det krävde oerhört mycket instruktion. Det är inte så lätt att sätta en nybörjare på funktionell träning, som utfall, marklyft och enarmsryck, Att sätta sig i en maskin kan däremot alla klara. Nu har den här nya industrin dykt upp, som personal training. Personal training har fått ny fart tack vare att man har anammat de principer som fanns 1930-talet när man började med gymmen. Svårare övningar som kräver lite mer instruktion.
Så idag är cirkeln sluten.


På 80-talet hjälpte ofta folk varandra. Och inte sällan gick gymägaren runt och instruerade folk. Det var nästa ett halvtidsjobb.
Ja. Den rollen har tagits över av personal trainers idag.


Och då blir det att man får betala istället?
Ja, ha, ha, ha, betala för samma service som ingick förut. Men å andra sidan tror jag att det är mycket bättre nu. Jag tycker att tränarna gör en jätteinsats. Det viktiga är att folk får resultat på gymmet. Det är som att spela golf. Du får aldrig en bra sving om du inte får instruktion i början. Det är väldigt svårt att lära sig själv, om du inte är oerhört engagerad, tittar på film och analyserar.
Jag tror att PT-branschen kommer att explodera i framtiden. Det kommer att vara naturligt för alla med någon som ser över träningen en gång i månaden. Om du tittar på en höjdhoppare, en längdhoppare eller en judokille så är tränaren med hela tiden.




2002

2002

Internets genomslag har gett en enorm flora av träningsrelaterat material. Hur har det påverkat fitnessbranschen?
Den har påverkat fitnessbranschen väldigt positivt, speciellt för konsumenten. För oss om tidningsutgivare är det ganska tufft, för idag finns det extremt mycket gratismaterial på nätet, vilket ställer ännu högre krav på oss. Det enda folk är beredda att betala för i längden är journalistisk kvalitet.

Jag menar, vem som helst kan skriva vad som helst på webben, det är inga problem. Idag kan en femtonåring sitta hemma och skapa en hel tidning på nätet. Men i längden tror jag att nätet kommer att utvecklas till att bli mer och mer betaltjänster. Det finns ingen som har råd att sitta och publicera gratis i längden. Och betaltjänsterna är för dem som har hög uppfinningsnivå, hög journalistisk kunskap eller hög analysförmåga. Analyser och mer djuplodande grejer måste man kunna ta betalt för annars har vi ingen intäktsskälla.


Jag har inte sett det ännu, men har folk börjat plocka med sig sin iphone till gymmet, men instruktioner och liknande?
Jag tror inte det kommer slå så hårt. Jag har faktiskt laddat hem nästan alla ”appar” som finns – jag tror Muscle & Fitness släppte sin nya häromdagen – men då är vi egentligen tillbaka i samma format som tidningen. En standardlösning med någon som visar. Det är lite för opersonligt, tycker jag själv. Jag har själv skrivit en ny bok så jag sällar mig själv till den skaran som försöker lära folk med bilder och uppmuntrande ord. Och det kommer alltid att finnas som en basmarknad.
Men ska man verkligen nå de kunder som ska vara kvar länge så krävs det mer. Vi pratar alltså om att värdet på en kund beror på hur länge kunden är kvar.

Det spelar ingen roll om de betalar en årsavgift om de bara betalar en gång. Då är de bara värda, säg 3000 kronor. Men om en kund är kvar i tre år är han eller hon plötsligt värd 9000 kronor och då kan man nästan bjuda på det första året i kostnader. Och det är det vi jobbar med i tidningsbranschen, hur länge en kund är kvar. Och ju mer nischat det är, desto längre är i regel kunder kvar.

Men vi har ytterligare en parameter, livscykeln När vi ger ut en träningstidning så håller intresset kanske i sig i två år. Prenumeranten kanske drar efter att ha fått sin väska och sin bok. Vi lever i korta cykler. Medan nätet har ju grejer som ligger hela tiden och där kan du gå in gratis under tiden. Så vi har också en kanal till att rycka tillbaks folk till någon form av intäktskälla, köpa sin musik, sin träningslitteratur eller sin prenumeration.


Du pratar om nischer. Gymbranschen har ju vuxit enormt. Finns det några lediga nischer där?
Ja det gör det. Väldigt många lediga nischer.


Som vilka då?
Jaa, ska avslöja alla affärshemligheter, ha, ha…


Ja, gärna.
Okej, en nisch som kommer att växa enormt är träning för äldre. Där är det inte många som jobbar särskilt kommersiellt och det kommer inte jag heller att göra. Men däremot kommer jag att ge ut en bok i det segmentet.
Dom har tid, dom har pengar, dom är motiverade. Här är det ingen aktör som jobbar riktigt och ser vilka succéer som varit de senaste åren. Inte minst i den mediala världen med exempelvis Amelia, en tidning för lite äldre kvinnor. Plötsligt blir de tagna på lite allvar. Jag tror att den framtida marknaden, vare sig det gäller media eller gymmen eller fitnessbranschen som du säger, kommer att ta de äldre på större allvar. Det är en väldigt bra och tacksam målgrupp att jobba med för de gör extrema förbättringar på kort tid.

Sedan tror jag när det gäller personal training-branschen att många PT är för fega för att specialisera sig. Jag tror att man måste vara bra på någonting. Det är ungefär som du går till idrottsvärlden och säger att ”jag är tränare”. Jaha, men i vad då? I hundra meter? I höjdhopp?
Alltså personliga tränare kommer att bli ifrågasatta: Är du bra på att bygga upp min kondition? Är du lårtränare? Magtränare? Är du explosivitetstränare? Är du bra på att bygga upp mig för tennis, hockey, fotboll… Ska du få en PT-kår som är accepterad så måste den specialisera sig. I framtiden tror jag att de kommer att göra det. Då blir det enklare för dem att ta betalt.


Är pt-branschen fortfarande i sin linda?
Absolut, jag tror att den kommer att fortsätta att växa enormt.




2006

2006

Din egen träning, hur är den nu för tiden?
Jag tränar exakt som jag skriver i min nya bok. Där har jag utvecklat ett eget system som bygger på att du ser kroppen som ett aktiebolag. Kapitalet du investerar med är tid. Du väljer hur mycket tid varje vecka du vill investera, så har jag gjort olika program för olika tidsinvesteringar. Var sjätte vecka får du ett test, där du testar din fysiska ålder. Och målet med hela boken är att sänka din fysiska ålder med tio år.


Hur gammal är du?
Femtiotre.


Den fysiska åldern tänker jag på?
Ja, 25. Men jag tränar säkert fyra pass i veckan hela tiden. Jag går bara dit och gör det, jag tränar varje morgon.


Men du är väl mer vältränad än de flesta 25-åringar kan jag tänka mig?
Jag är ganska bra tränad, vilket jag hoppas ska synas på bilderna vi tagit till den nya boken


Din första bok är fortfarande ansedd och har läsare.
Ja det är helt fantastiskt. Det är ett fenomen att den säljer bra fortfarande. Och det beror på att jag gjorde den med tanke på att den skulle sälja länge. Jag gjorde den i svartvitt. Bara ett par shorts, inga kläder som är trendiga med blommiga tajts eller liknande. Den är gjord väldigt neutral med flit från början.


Mycket av den nya träningen som kommit de senaste åren, det man kallar för funktionell träning och kettlebell, Crossfit och så vidare. Har du påverkats någonting av det?
För mig har det alltid varit naturligt att använda träningen till någonting så jag personligen har inte påverkats så mycket. Däremot tycker jag att det är väldigt kul. Vi är återigen tillbaks till rötterna. Det är inga nya saker vi pratar om här. Bulgarian bags, kettlebell, club bells, allt det här är ju uråldriga metoder. Precis samma sak med funktionell träning och allt det här snacket. Att vi ska träna med fria vikter istället för maskiner. Cirkeln är sluten och det är det som är så roligt med det här. Vi är tillbaka. Det handlar om att få en vältränad kropp som funkar till någonting.
Vi kommer att se allt färre som drar på sig linnen, kör tunga bicepscurl, käkar ostkaka och går hem. Den typen av människor blir färre och färre (skratt), vilket är bra för branschen. Men de kommer alltid att finnas.



Jag såg att Arne Tammers idéer har gjort renässans via Paulo Robertos bok. Typ ”en kvart om dagen”.
Ja, precis. Det är ganska lustigt för det handlar ju precis om regelbundheten. Det är ju just den slogan [Ge mig en kvart om dagen] som är den mest kända slogan som skapats i träningsbranschen.
Kör du femton minuter om dagen får du mycket bättre effekt än om du kör två timmar på lördagar. Det är hela budskapet.
Jag hade glädjen att träffa Arne Tammer och gjorde en sista intervju som jag har på kassett som jag ska ge till Paulo tänkte jag. Tammer hade en rätt skön inställning . Vet du hur det gick till när han började med sin styrketärning?


Nej
Då stod de på militärhögskolan och körde med skivstång, 40-50 man samtidigt. Exakt som när man kör dagens bodypump. Det var musik och man körde i grupp och man gjorde utfall och så vidare. Det är inget nytt under solen va. Vad som händer nu är att man rycker upp gamla metoder.
Sen finns det en cirkusdivision i det här som heter bodybuilding på proffsnivå. Det är cirkusdivisionen. Resten är mer friskvård. Bodybulidig på elitnivå är ju ingen friskvård.

På något sätt kommer det här med muskler alltid att hänga kvar. Det är bara att titta på gamla grekiska statyer. Jag menar, varför sålde Arne Tammer 400 000 brevkurser för? Jo för att alla män drömmer om att ha lite mer muskler och vara i lite bättre form. Hur man gör har kanske förändras, men grundreceptet att träna styrketräning med hantlar och skivstänger kommer alltid att finnas kvar.




Finns det någonting inom träning idag som är helt nytt?
Jag skulle vilja svara nej på den frågan. Jag kan inte komma på någonting. Det finns nya typer av maskiner och nya typer av namn på olika saker, men rörelserna har ju alltid funnits. Om du tar maskiner så försöker de efterlikna något vi gör i vår vardag eller i en extrem träningssituation. De här nya trappmaskinerna som kommer nu där man kan gå åt alla håll, de är otroligt bra. Men det är ungefär som att springa i snö., som att gå tillbaks till Rocky. Träna i snö och släpa stockar, det är bra mycket jobbigare. Man försöker komma nära de riktiga träningssituationerna, men man kommer aldrig riktigt dit. Ska du träna på riktigt måste du också använda riktiga rörelser. Maskinerna ersätter väldigt sällan en rörelse fullt ut.

Vad tror du om konceptet Indoor walking och dess framtidsutsikter?
Som allt annat. Det kommer att finnas till en viss utsträckning, men det kommer inte att bli jättestort. Det som talar för är vårt klimat. Gymträning överhuvudtaget är superbra för en nordbo. Du ska vara ganska dedikerad om du ska ut och träna på vintern.


Tränar du hemma någonting?
Jag har gym på landet där jag tränar på sommaren. Jag har köpt utrustning genom åren, lite konkursbon och så där. Jag har skivstänger, hantlar, cable cross, benspark, vadmaskin… allting som behövs. Men jag kör utomhus också. Jag har kettlebells, men kör bara plyometrisk träning med dem, som spänsthopp, utfall och sidoutfall.


Du kör inte snatch och liknande övningar?
Jag tycker att kettelbells är superbra grejer man jag har inte kört så mycket one arm snatch eller svingar. Däremot kör jag vanliga ryck och stöt ibland. Jag har ju tränat tyngdlyftning en gång i tiden så jag har det i kroppen.


Du, ett kort sidospår bara, innan jag glömmer det. Det finns en profil som heter Ove Rytter på Flashback som diskuterar gamla kriminella. Det kan inte vara du va?
Han är dansk.


Va!
Han heter Ove Rytter och det är det som det är det värsta. Och han är dansk



Är det sant?
Ja. Jag trodde först det var någon bluffkille. Sedan försökte han adda mig på facebook och då tänkte jag ”det här är bara en idiot”. Men det finns bilder på webben där han sitter på någon fest och han heter tydligen Ove Rytter. Det är ju helt sjuk va!
Om han nu finns. På riktigt. Man vet aldrig i den digitala världen.

Okej, då fick jag klarhet i det. En sista fråga. Vilken är din femårsplan?
Det är att först ge ut boken i höst, fortsätta med Fitnessfestivalen i Göteborg som är väldigt trevlig att jobba med. Och försöka att komma ner till heltid, vara lite mer ledig. Och kanske föreläsa för äldre om att gymträning är det bästa du kan hålla på med för att hålla sig i form.
Jag vill själv vara ett bevis för det.
Så här kan du se ut om du är 55 år, snart. Och du behöver inte dopa dig, du kan ha familj. Jag har en devis som säger att ”jag lever som en atlet i veckorna och som en Svensson på helgerna”. Jag äter perfekt, tränar nästan varje dag, och sen kommer helgen och då går jag ut med polarna och tar någon bira, grillar med familjen och är ute med ungarna och leker.


2012 (?) - Tillbaka till framtiden

2012 (?) - Tillbaka till framtiden




Publicerat i februari 2010 av Ola Sandstig, för Reclaim the Gym