Crossfit à la Chicken Tikka Masala

Gå upp, lämna på dagis, jobba, komma hem. Ringa en av Sveriges rikaste män för en sen intervju. Upptagen man, kan bara bli intervjuad när ha sitter i bilen på väg hem. Lika bra att gå direkt på sak. Nå, min första fråga: ”Jag hörde att när du var ung så bjöd du upp en tjej på dansbanan och hon svarade ’nej, jag dansar inte med dom som kör ut skiten’, stämmer det?”

Nej, inte alls, svarar han. Måste var ett rykte. Men han började sin bana i renhållningsbranschen.
Fan också, tänker jag. Där försvann en rolig anekdot. Nu är det bara det gamla vanliga snacket kvar: Planer? Nya marknader? Bästa affären? Expansion? Hans bluetooth börjar yla. Va? Va sa du? Det tjuter nämligen? Är det hos dig, eller hos mig?
Säger hej då och lägger på.

Går till affären, köper färsk koriander, ingefära och naturell yoghurt. Lovat att laga chicken tikka masala. Min mamma gav mig en bok med Jamie Oliver. Som en markering: en modern karl måste kunna laga mata.
Din son kan inte leva på köttbullar. Inte din sambo heller. Eller hennes barn.
Jamie ljuger. Har han alltid gjort. Det är inte lätt, tar inte ”bara 19 minuter”. Snarare 60. Men det finns en utväg. En möjlighet.

Hackar upp allt. Ner med grejerna i grytan. Nu ska kycklingen och kryddorna koka i tjugo minuter. Så vad hinner jag på tjugo minuter? Tar kvickt av mig strumporna, på med shorts och ett gammalt linne. Värmer upp i fem minuter. Sedan fram med 24 kilos klotet och hänger upp ringarna.
Sätter igång.

Kettlebell 24 kilo: 10 svingar, 1+2+3 serier med Clean & Press och Snatch. Sammanlagt 34 reps.
10 pullups
10 dips i romerska ringar
10 gamla hederliga situps (hela vägen, fötterna i, inget stöd för vristerna)

Pulsen skjuter i höjden snabbt. De muskler som inte kettlebellen kommer åt, tar resten hand om. Med besked. Efter tre hetsiga set med hela kombinationen är både jag och kycklingen färdig.
Duka, ropa in alla, äta. Den starka currysåsen smakar märkligt i kombination med mjölksyran som rusar runt i kroppen Ölen är bättre.

Det är inte lätt att vara en modern man. Det är inte lätt att vara gammaldags heller. Det är en utmaning att vara båda sakerna. Samtidigt. Men som sagt. Det går. Vad är det annars för mening?

Jag kommer att tänka på vad min gamle karatetränare Howard Collins sa när han pinade oss med ännu en armhävning, ännu en burpee, ännu ett benlyft, när magmusklerna skrek av smärta: ”Det är enkelt att ge upp. Alla kan ge upp. Det svåra är att fortsätta. Där ligger utmaningen. I att fortsätta”
Jag saknar honom ibland.

Comments

No comments yet.

Sorry, the comment form is closed at this time.