Chamonix – träningsvärk var god dröj

<em>Auguille du midi, eller är det nåt från Tolkien…</em>” title=”aiguille-du-midi-sundown2″ width=”500″ height=”365″ class=”size-full wp-image-590″ /><p class=Auguille du midi, eller är det nåt från Tolkien...

Bokade resa till Chamonix. Tio dagar kvar och träningshetsen börjar arta sig. Ska bli en kombinerad jobb- och klätterresa. Ingen vila. Ingen slödagar. Inga bakfyllor. Bara alpluft, is, granit, snö och några reportagedagar. (Nåväl ett par pilsner och nåt glas rödtjut blir det väl)
Det gäller att vara i bra form så jag kör minst ett pass varje dag: styrketräning, löpning och klättring om vartannat.
Senaste dagarna:

Ska förhoppningsvis hålla ett liknande schema i tio dagar till. Konsten är att inte bränna ut sig, men heller inte träna med för låg intensitet.
Det normala när man springer maraton och liknande är att dra ner på träningen rejält veckan innan tävlingen. Problemet är att ett sådant schema är anpassat för att ta ut sig under en dag. Spring och sedan kan du käka chips i en vecka. Men om man ska hålla sig stark i en hel vecka ska man förmodligen snarast trappa upp träningen och se själva Chamonixveckan som ett hårt träningsläger.

För två år sedan när jag och Axel (nu boende i Chamonix) var i Zermatt och gjorde Zinal Rothorn och Matterhorn, gick jag som en man med pungbråck dagarna efter att vi gjort det första berget.
Först en vandring på 1500 höjdmetrar till hyttan med 20 kilos packning. Dagen efter en klättring på 1000 höjdmetrar upp och ner, och sedan ner de 1500 höjd metrarna till byn igen. Träningsvärk från helvetet i benen. När vi tre dagar senare vandrade upp mot hyttan på Lion Ridge på Matterhorn kändes det fortfarande i låren.

Matterhorn gick utmärkt (traverserade berget, upp på italienska sidan nerför den schweiziska, via den vedervärdiga grushögen Hörnli grat) men de tre dagarna med bultande träningsvärk hade jag gärna sluppit. Men, tänker jag, ett riktigt mördarpass två dagar innan avresa borde förbereda benen för de värsta excesserna.
Framåt!

Comments

”förmodligen” och ”borde”… finns det ingen vetenskaplig grund som du bygger din träning på? och kom då inte dragandes med någon teori från hejsanhopsan-institutet i geneve utan gärna något som kan läsa sig till utan att själv behöva testa. tack.

Det bekväma med bloggar är dom i 99 procent av fallen bygger på empiri – egen sådan. Och eftersom det gäller min egen träning och min egen värk så får jag gå på erfarenhet och känsla.
Jag har inte sett några träningsprogram med målet att vara uthållig i en vecka. Men jag vet en sak: att vila sig i form sista veckan funkar inte.
Och som vi brukar säga här nere på Klippan:
”Morgondagens vetenskap är dagens fantasi. Dagens vetenskap är för trygghetsnarkomaner”
Vi får se efter Chamonix om jag tänkte rätt. Nån måste ju offra sig…

Sorry, the comment form is closed at this time.