Barfota igen

För ett år sedan sprang jag nästan enbart barfota under en period. Inga jättesträckor men kanske upp till 40-50 minuter per gång. Dessvärre blev det lite för mycket. Hälsenan började ömma och jag fick en tankeställare. När man gått i skor i över 40 år kan man förstås inte leka kenyan, utan att det kostar. Dessutom sprang jag bara på asfalt.

Smärtan i hälsenan varade några månader, men det dröjde ända till den här veckan innan jag tog av mig skorna igen. Har sprungit två gånger den här veckan och det känns förstås underbart. Det intressanta är att, eftersom jag sprungit i tunna inov8, var skillnaden mellan skosteg och barfota steg inte så stor. När allt kommer omkring är nog övergången från tjocka klonkskor till tunna skor ett större steg än att gå från tunna skor till att springa barfota.
I alla händelser var det otroligt skönt. Men nu tänker jag vänta en vecka till nästa gång.

Noterat: folk glor inte riktigt lika mycket som för ett år sedan.
Noterat 2: Tyvärr har barfotalöpning blivit lite trendigt. Eftersom jag snarare är konservativ (järnklot, romerska ringar, ribbstolar och fula träningskläder) vill jag hellre bli betraktad som en kuf. Men det är ju min fåfänga.
Avanti!

Comments

Inga kommentarer ännu.

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.