Nervösa windmills

På tredje repetitionen av windmill med storklotet slog det mig: om jag tappar klotet nu kommer jag att dö. Huvudet är precis i lodlinje med klotet som hägrar en halv meter ovanför. Tänk om jag får ett plötsligt ryggskott? En sträckning? En rejäl muskelbristning? Klotet skulle falla ner och krossa skallen. Eller skulle man instinktivt hålla emot?
Jag googlade runt lite men kunde inte hitta några olyckor så kanske är mina farhågor överdrivna. Någon som haft liknande tankar?

En god nyhet nu, gänget bakom tidningarna Offside och Filter har översatt Born to Run som numer alltså finns på svenska. Jag har inte läst den ännu, men fick mig ett översatt kapitel i senaste Filter. Nu finns det ingen ursäkt längre. Det är bara att skaffa boken. Sen kan det ju hända att översättningen förlorar en del av originalets karisma, men va fan, jag är redan hopplöst efter.

Comments

Just windmill är oerhört viktig att man utför rätt med fokus på rörelse i HÖFTEN och passa sig för tunga vikter innan man helt bemästrar rörelsen.

Det var förövrigt en kille på RKC II som något halvår innan hade utfört en riktig tung windmill, där han i bottenläget hade ”tuppat av”, där kloten hade fallit bakåt och dragit med sig armen och vridet den ur läget i axelleden. Det lät riktigt otäckt när han berättade hur hela axelleden hade slitits sönder. Vet inte hur länge han hade legat i konvalescens efter det men han klarade i alla fall inte av att göra snatchtesten just då.

Ha respekt för windmillen!

Kul att Born to Run är översatt!

Jag misstänkte att det fanns en windmill horror story. Och du har nog rätt, man ska ta det försiktigt med windmillen vad gäller tunga vikter. Ska nog backa från det tyngsta klotet. Själva rörelsen kändes visserligen helt ok, men det finns inte mycket marginaler att rädda upp en teknikmiss
om man ligger på gränsen.

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.