Gymspegeln är din fiende

Summering av veckan

Axeln mår bra. Armbågsmärtorna är överkomliga men det känns lite som om jag balanserar på slak lina. Öm dagen efter press och klättring, men någorlunda fräsch när det är dags igen.

Lyckades göra sju pressar med högern och åtta pressar med vänster med 32-kilosklotet. Det är märkligt: jag pressar fler med vänstern trots att jag är högerhänt. En teori är att vänstern egentligen är svagare men att man kompenserar upp det genom att omedvetet utveckla en bättre teknik.
Om man jämför två jämbördiga klättrare av olika kön noterar man ofta att tjejen har bättre teknik, framför allt vad gäller fotarbetet. Starka klättrare kan kosta på sig sämre teknik. Men inte om de vill vara på topp.

Det är svårt att metodiskt träna teknik. Att se sig i spegeln samtidigt som man pressar eller gör någon annan teknikkrävande övning känns meningslöst, åtminstone när man har kommit förbi nybörjarstadiet. Min teknik blir sämre när jag ser mig själv. Synapserna tycks ta en omväg via spegelbilden istället för att gå direkt ner i musklerna.
Fokus landar på att se istället för att känna.

Ett undantag är om jag inte har kört knäböj på länge och känner mig rostig. Då bara för att hitta rätt djup i böjen. När känslan väl sitter brukar jag vända mig bort från speglarna och köra på allvar.



Att se sig i spegeln när man tränar är egentligen ett idiotiskt påfund (och kan resultera i en rad märkliga beteenden, kolla filmen!)
På webben hittar man en massa argument både för och emot. En av de mer intressant artiklarna, någotsånär vetenskapligt underbyggd, handlar inte om teknik utan mer om självbild. Psychology today refererar till en undersökning som visade att i alla fall kvinnor kände sig mer missnöjda med sin kropp när de tränade framför en spegel. Även om de var vältränade.
”Om du bara är fokuserad på hur din kropp framstår så är du inte fokuserad på upplevelsen i sig”, säger Jay Kimiecik, en professor i psykologi (min något stela översättning).

Andra blir motiverade av att se sig själva i spegeln. Bodybuildare, folk som älskar sin bicepscurl och diverse narcissister. Speglarna ger också grabbarna en anledning att köra med fria vikter, det är ju i den avdelningen som speglarna finns (man får ta det goda med det onda).

Det vanligaste argumentet för speglar är att de underlättar att göra övningarna på rätt sätt och inte minst: de hjälper dig att hålla koll på din hållning. Det kan, återigen, eventuellt gälla för rena nybörjare som legat i soffan de senaste tjugo åren. Men i övrigt är det rena dyngan.

Så fort man inser att knäna inte är samma sak som armbågarna och man kan skilja pannbenet från naveln bör man snarare leta sig bort från speglarna. Bli ett med övningen, känn, känn, känn. Kroppskontroll kommer inifrån, inte via synintryck.
Efter passet kan du möjligen klämma lite pormaskar framför spegeln. Det duger den bra till.

Citat från t-nation:
you got to be kidding, when you bench you can’t see a mirror, when you squat you can’t see if you’re getting enough depth because sure as hell you don’t want to have your neck turned while squatting, when deadlifting you need to focus on keeping your shoulder behind the bar, and you can’t see that on a mirror, so maybe you’re talking about curling and tricep kickbacks...”

When I trained in a ”gym” I thought the mirrors where invaluable for checking out the hottie on the leg curl machine without getting caught, but I’f I’m looking at myself in the mirror while lifting, I’m not putting all my effort into making the lift.”

Comments

No comments yet.

Sorry, the comment form is closed at this time.