Träning under träden

I väntan på det här värmer jag upp i Änggårdsbergen



En fantastiska dag; sol, vindstilla och ett par minusgrader. Hade planer på att springa min vanliga runda i Ängårdsbergen men det slutade med en helt improviserad runda, ibland på stig, ibland genom obanad terräng. Se där en fin tall, jag springer dit. En intressant bäckravin, jag följer den. En ås, undra vad som finns på andra sidan…

Löpning kan vara det mest underbara som finns. Det kan också vara det tråkigaste. Pulsklockor, tidsbestämda intervaller och andra styrmedel kan göra löpningen till en ganska inrutad sysselsättning, med fokus enbart på själva träningen. Inget fel med det, men den där larger-than-life-känslan får jag personligen bara när jag släpper alla tankar på träning och bara är i rörelse. Ser träden svischa förbi, känner lukten av barr, förmultnat trä och jord. Idag sjöng dessutom fåglarna i skogen och jag såg två hackspettar som hackade efter insekter i torra trädstammar.

Skogen i Änggårdsbergen är ingen urskog, men den är i alla fall naturlig, icke odlad, och där finns vissa sjok som ser ganska orörda ut. Riktig urskog är en bristvara i Sverige. Vi har kanske runt 5 procent orörd skog kvar i Sverige. Det mesta är påverkat av människan och större delen av den svenska skogsmarken har någon gång varit kalhuggen. Det mesta man ser från bilfönstret när man åker genom Sverige är skogsplantager.

Att springa förbi ett riktigt gammalt träd, som har överlevt skogsbränder, stormar och yxor, motorsågar eller skördare, är därför någonting extra. Min dröm är att få kuta omkring i Nationalparker i norra Sverige och kanske allra helst – i Reedwood National Park i USA.
Någon gång ska det bli av.

Comments

Vart i redwoods på hike förra veckan. Ingen löprunda dock men vackert vart det:

http://dl.dropbox.com/u/716455/redwoods2secrun.jpg

Jag är avundsjuk. Vilken miljö!

Det är du med all rätt! Det är en löjligt vacker natur där!

Sorry, the comment form is closed at this time.