Strongmanfilm & träning i kulturen

Det är ont om bra träningsrelaterad kultur. Jag menar inte träningsböcker, utan om böcker och filmer som tränger bakom muskelfibrer och hjärt- och lungsystem, utan att för den skull bara se träningen som en metafor för något annat.
Finkulturen verkar vara separerad från kroppen – om det inte gäller modern dans eller möjligtvis nycirkus – och utpräglade kulturmänniskor är näst intill rädda för muskler och råstyrka. Det är synd. Jag är övertygad om att det finns många historier att berätta. Filmtrailern för ”Strongman” ovan verkar vara ett exempel. Filmen, som förhoppningsvis kommer till Sverige, är en dokumentär om Stanley ”Stanless Steel” Pleskun som tydligen är en stålböjare av rang och enligt uppgift kan knyckla ihop ett mynt!

Under julen läste jag ut den japanske författaren Haruki Murakamis bok ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”. Den gjorde mig glad och den gjorde mig sugen på löpning. För han pratade faktiskt om löpning, rent fysiskt. Han pratade också om sitt författarskap och om sitt liv. Men framför allt pratade han om löpning. Om förberedelser, om maratonlopp han hade sprungit och om hur åldern gjorde att han fick allt svårare att uppfylla sina mål. Men det viktiga var inte att uppfylla målen, utan att efter bästa förmåga försöka.

En annan bok jag skrivit om tidigare är Bänkpress med Sven Lindqvist. Den handlar om hur den intellektuelle författaren som sakta men säkert upptäcker tjusningen med att lyfta skrot. Till skillnad från Murakami behöver Lindqvist till en början rättfärdiga sin träning med ett filosofiskt resonemang. Det är alltså frågan om en skeptikers omvändelse.
Stanley ”Stanless Steel” Pleskun är förstås någonting helt annat. Hoppas bara att dokumentären dyker upp här.

Comments

Medan vi väntar på filmen kan vi alltid köpa T-shirten!

http://www.strongmanfilm.com/store.html

Sorry, the comment form is closed at this time.