Ny istid

Isboxen i Munkedal, 13 dagar före jul!

Drygt tre veckor med näst intill konstanta minusgrader har gjort att isklättringen är fantastisk. Det är så unikt att jag får nypa mig själv med jämna mellanrum. Ibland när jag vaknar på natten går jag faktiskt förbi köket för att kolla. Jajamen, termometern utanför köksfönstret står på minus. Jag drömmer inte.
I Munkedal är i stort sett alla linjer klätterbara. I Göteborg blir det fler och fler. Trotskijs hämnd i Utby har redan fått några bestigningar och allt pekar på att det blir en riktigt bra vinter. Nordatlantiska oscillationen är inne i en negativ fas. Hur positivt är inte det!

För en gångs skull la jag av mitt VO2-pass utan att dunka huvudet i väggen. Pulsen stod på 85-90 procent av max efter sista setet, mot drygt 95 procent i vanliga fall. Man behöver ju inte ligga på kräknivå varje gång. Och enligt Kenneth Jay, som arbetat fram VO2-max protokollet, är det bra att backa tillbaka ibland. Hans insikter delas av många duktiga tränare. Jag måste erkänna att jag alltför sällan följer de råden, men jag ska bli bättre på det.

Comments

No comments yet.

Sorry, the comment form is closed at this time.