Crack of doom!

En tillrest dansk laddar upp inför allvaret - sprickan ovanför

Nöjde mig med 40 minuters lugn löpning idag. Greppade faktiskt tag i klotet men mina axlar knakade som en stormknäckt fura. I söndags klättrade jag Crack of doom, en svagt överhängande ökänd jamspricka i Utby som jag väntat i 16 år på att återvända till. Då ramlade jag av, gång på gång, och hade inte en chans att ta mig upp. I söndags gick det bättre.

Första försöket gick visserligen åt helvete. Jag trodde att min vänsterhand skulle krossas vid kruxpartiet i mitten. Att jamma kan göra lite ont i ibland, men det här var något helt annat. Jag har aldrig blivit överkörd av en ångvält, men jag misstänker att det inledningsvis kan kännas så här. Klippväggen riktigt trängde genom handryggen och det gjorde så förbannat ont att jag skrek högt. Dålig teknik, taskig placering av handen eller helt enkelt en ofördelaktig kroppsposition? Jag vet inte. Jag firade hur som helst av, slickade mina sår i femton minuter, tejpade händerna och gick på igen och lyckades!

Den är graderad som -6, men den är definitivt den hårdaste -6 jag har klättrat. Skulle någon säga att det är en sexa skulle det vara den hårdaste sexa jag klättrat. Men, som sagt, vem har sagt att det måste vara bekvämt för att man ska ha roligt.

Comments

No comments yet.

Sorry, the comment form is closed at this time.