Snor ersatt med kettlebell

Snoret börjat sina i näsan och äntligen fick jag till ett någorlunda pass. Det kändes förvånansvärt bra: gjorde min första BUP på vänstern med 24:an och testade för första gången windmills med 32:an. Kondisen är förstås halvdan, men det verkar som muskelminnet vad gäller styrka överlever en veckas förkylning bättre än man tror. Jag känner mig snarare utvilad än sliten.
Nu börjar höstträningen! Klättring, löpning, kettlebell och kroppsövningar. Skivstång endast till knäböj och möjligen overhead squats. Renodla. Har ofta varit lite väl splittrad i min träning. Det är svårt att kombinera olympiska lyft, kroppsövningar, kettlebell och allt det andra. Åtminstone om man vill följa disciplinerade protokoll.

Comments

Appropå något helt annnat saxat jag detta från Marathonbloggen på Svd. Intervju med Kjell-Erik Ståhl (som som bäst tydligen hade 28 i vilopuls!)

”I senaste numret av Runner’s World har Claes Åkeson intervjuat den nu 64-årige Kjell-Erik och det är mycket intressant läsning. Bland annat menar maratonlegendaren att många av dagens elitlöpare saknar hårdheten och inställningen som krävs för att verkligen bli riktigt bra och kunna hävda sig internationellt.

Som exempel tar han en löpare som var lovande på 90-talet och hade gjort runt 1.04 på halvmaran. Man hade stora förhoppningar på hans maratonsatsning och efter Stockholm Marathon frågade Kjell-Erik honom hur det hade gått:

”Nej, jag var tvungen att bryta vid 30 kilometer”, svarade löparen.
”Va fan”, sa Kjell-Erik. ”Vad hände, blev du skadad eller?”
”Nej, jag fick kramp”, sa löparen.
”Kramp…”, sa Kjell-Erik lite undrande.
”Ja, jag fick kramp i ena vaden.”
”Nej, men vad i helvete. Kramp i vaden, det ska man ju få. Det är ju inget skäl för att bryta. Så länge du inte har kramp i hela kroppen så får du ju för fan inte bryta.”

Fenomenet Kjell-Erik Ståhl tränade aldrig på bana, han sprang alla sina pass – inklusive intervallerna – på skogsstigar och cykelvägar. Inte helt olikt coach Ingmars träningsfilosofi, kom jag att tänka på. Vi har ju kört massvis av spyjobbiga pass på slingor i Stadsskogen som han mätt upp och vem vet, kanske är det Ingmars coola old school-tuffa träning som hållit mig skadefri och byggt min löparglädje?”

Precis!

/Per

”Så länge du inte har kramp i hela kroppen så får du ju för fan inte bryta”
Underbart.

Sorry, the comment form is closed at this time.