Vår skräck för bara fötter

hulkenJag drömmer inte sällan om perfekta jordstigar som ringlar fram bland enorma redwoodträd eller löpor på savannen i Kenya. Kryssa fram bland vilda djur, fräsande rednecks som bränner sprit i fallfärdiga skogstorp eller hyddor fulla med barn som springer ikapp mig och skrattar. Allt medan fötterna gör små avtryck i perfekt jord och det enda man lämnar efter sig är ett litet dammoln.

Men i den svenska skogen regerar barren och kottarna. Söker man sig till joggingslingor är det nästan alltid grus. Det blir till att tugga asfalt.

Sprang min andra renodlade barfotarunda idag, sedan jag kom hem från Grekland.
Vaderna har numer börjat vänja sig efter löpning med diverse svagt dämpade eller odämpade skor, men fotsulorna tar en hel del stryk. Sitter just nu med fyra blåsor under fötterna efter 45 minuter på asfaltsgångarna i Majorna och Slottsskogen. Det tar en vecka att läka bort och gör ganska ont, men det är värt det.

Naturligtvis har det att göra med att jag sällan går barfota, hemma i stan. Egentligen borde jag göra det oftare, det borde alla, men våra konventioner bromsar. Att gå barfota i bebyggda trakter, som inte är semesterorter, gör bara barn, pundare eller tjejer på väg hem från krogen som fått skavsår av sina högklackade skor. För min del blir jag troligen klassad enligt kategori två. Utan ett enda gram tjack på fickan. Det är orättvist, skulle min son säga.

Sedan barnsben har vi blivit itutade att barfota inte riktigt är comme-il-faut. Att vi låter barn springa barfota är snarare ett uttryck för att vi låter dem hållas, liksom det är okej om de bajsar utanför pottan någon gång.

Nya Vibram Five Fingers

Nya Vibram Five Fingers

Jag pratar inte bara om etikettsbrott och att smutsiga fötter (det blir dom ju av naturliga skäl om man går barfota) kopplas ihop med fattigdom. Nej, jag talar om en näst intill panisk besatthet i att skydda våra fötter från allt ont. Att de flesta joggingskor är överdämpade och vaggar in oss i en falsk trygghet känner vi till, men vandrarkängor är nästan ännu värre. Tunga, klumpiga och styva.

Jag säger inte att det är lämpligt, men vår vandringsguide i Bolivia för sex år sedan gick i ett par plastsandaler ända upp till 5000 meters höjd. Han gick i den värsta terräng man kan tänka sig, steniga stigar, moränryggar och klippterräng. Han gick snabbare än oss. Visserligen såg hans fötter ut som två köttklumpar, men satan vilka köttklumpar! Inte en knöl någonstans, bara ett par förbaskat funktionella fötter.

Så jag tänker göra mig en tjänst och trotsa konventionerna: att då och då ta av mig skorna. Även i bebyggda trakter.
Avanti!

Comments

Det är väl något som genomsyrar det västerländska samhället, i synnerhet det svenska – allt skall skyddas till förbannelse. Även när gympersonal och pt:s många gånger verkar anamma den funktionella trenden verkar de just se det bara som en av alla trender, själva grundattityden sitter liksom kvar där det som är för jobbigt och fritt är farligt. Revolutionen i gymkulturen måste nog komma inifrån, från den enskilde människans perspektiv, ungefär som att demokratin i Irak måste komma inifrån människan och inte från stealthplan i det blå. Därför tror jag det bästa sättet att förändra vår träningskultur är att jobba på gräsrotsnivå och låta de enskilda verkligen känna på skillnader och fördelar med träning som involverar hela kroppen så som den är konstruerad, istället för att stånga huvudet blodigt mot själva kulturen och attityderna i sig. Pragmatism, helt enkelt. Tror jag.

För skogslöpning har ag börjat nyttja flygfotografier, lär dig känna igen högvuxen gammal barrskog från flygfoto och gå dit för att springa, för där brukar det vara mossmark utan snår och relativt få kottar 🙂 Lite Monty Python, how to recognize different kinds of trees from quite far away, ungefär.

Liljeros: Fitnessbranschen/gymkulturen är marknadsstyrd, så precis som du säger: eventuella revolutioner sker på ett personligt plan. Att gymbranschen ser ut som den gör tycker jag också beror på en stor dos feghet, ingen vågar plocka bort maskinerna (undantaget Crossfitgymmen)och säga ”this it it, du behöver inte mer!”
Maskinparkerna är så rotade i folks medvetande att det har blivit synonymt med gym. Maskinerna har blivit ett självändamål. Det kanske inte är så dumt med ett stealthplan ändå!

Erik: Flygfotografier! Avancerat!

Precis.

En variant på flygfotoskissen heter karta och fungerar på liknande sätt. Rekommenderas varmt för alla som tröttnat på den gamla vanliga löpslingans förutsägbarhet.

F ö är Olas parentes om vandringskängor intressant och värd att tänka på. Det skall jag göra i eftermiddag.

Denna blogg blir bara bättre och bättre!

det finns ju gott om gräsmattor att springa på…parker…golfbanor

Sorry, the comment form is closed at this time.