Hellre en pensionär än en fitnessguru

Jag har av olika orsaker inte varit på Slottskogsvallen på över ett år men idag tog jag mig i kragen och köpte en tiokort. Det är ett av de få gym där man kan tappa stången i golvet utan att utslängd. I skivstångsrummet trängs kritade stänger, slitna bumpers och bänkar som nötts av decenniers tung bänkpress. Över allting ligger en doft av gummibelagt golv och svett och en air av vilja att lyfta tyngre än förra gången.

Det är med andra ord rätt plats för köra olympiska lyft (även om det är styrkelyftartillhåll) och overhead squats. På Friskis eller Sport Life är overhead squats lika riskfyllt som att soloklättra. Kanske inte för dig själv, men definitivt för den saten som alltid envisas med att köra crunches eller bicepscurl bakom dina hälar – totalt fantasilös inför eventuella konsekvenser.

Men skit i det nu. Strax utanför husknuten ringlar nämligen också löparbanor vilket gör det hela ännu bättre. Istället för att ställa sig på ett löpband promenerar man rätt ut från gymmet och nöter gummi på 400-metersbanan. Och just i dag verkar alla göra det. Ungarna som går i friidrottsskola och de sedvanliga pensionärsgänget. Dom springer intervaller.
– Fy fan, det var jobbigt, säger en av gubbarna.
– Vad kör du, frågar en annan?
– Jag kör tusen meter. Nu låg jag på 4,23.
– Tänk på hjärtat!
– Ähh.

Det är träning. Det är inte ”fitness”. Inte ”kom i form”. Det är inte heller ett resultat av sjukgymnasters tjat eller rehab efter en höftlesoperation. Det är en del av livet. Gubben som sprang kilometern på 4,23, sprang säkerligen kilometern på 3,23 när han var yngre. Men han slutar inte för det. För det är en del av livet. Precis som träning ska vara. Och jag måste säga att dom här gubbarna som kör på, år efter år, är mer inspirerande än vilken fitnessguru som helst. Och då har jag inte en nämnt gammgubben som brukar köra reps med front levers. Hur kan han klara det?
Han har tränat i hela sitt liv. Fem gånger i veckan.
Avanti!

Comments

Sub-7 grupperna var grymt imponerande, men det coolaste jag såg under Vätternrundan var alla gamla gubbar och tanter som envist trampade sig runt. Det är så att man skäms när man spinner förbi dem med en klunga som gör att man kan köra på knappt 60% större delen av tiden.

Sorry, the comment form is closed at this time.