Gå inte på pumpen

gear

Uthålligheten har alltid varit min förbannade Nemesis när jag har klättrat. Inte för att jag har varit någon fingeratlet, men sprängande underarmar och händer som sakta men säkert öppnar sig, mot min vilja har ställt till det mer än förmågan att kortsiktigt nypa ett grepp.

På den tiden när och min kompis Axel klättrade hemmavid stod han för uthålligheten och jag för styrkan. Han jobbade som snickare. Jag pluggade, jobbade senare som journalist och spenderade en del tid på gymmet. Fingerstyrka kräver inte särskilt mycket träning, i tid, men uthållighet är ett gissel. Man får ingen uthållighet av traditionell gymträning. Man får inte uthållighet av att knacka tangentbord. Man får följaktligen ingen uthållighet av att blogga heller. Snickare däremot har uthållighet. Slå i 1000 spik, såga 100 brädor och bär ett tiotal gipsplattor varje dag i några år så kommer du kunna strypa en boaorm.

Innan klättervärlden var full av sponsrade klättrare, slackers med obegränsad fritid och inomhusväggar som gjorde klätterträning oberoende av väder och årstider hade flera av dåtidens hotshots en sak gemensamt: kroppsarbete. Då tänker jag framför allt på britterna Joe Brown och Don Whillans som dominerade engelsk klättring under 50- och 60-talen. De arbetade som rörmokare under veckorna och klättrade på helgerna.

Den grundstyrka och uthållighet de byggde på att dagligen arbeta med händer är svår att kopiera på gymmet. Vissa rekommenderar handledscurl (wristcurls). Min erfarenhet är att handledscurls är lika värdelösa för handträning som crunches är för bålstyrka. Det finns förstås en uppsjö av andra övningar, men jag måste återigen slå ett slag för – kettlebells.
Snatch, eller ryck, med kettlebells och bra för mycket, men just undermarna får jobbar oerhört mycket. För många är just pumpen i underarmarna den svaga länken när de kör många repetitioner av snatchen.

<em>Israels bidrag till palestinsk jamklättring – världens längsta klättervägg. Kräm i underarmarna kan alltså vara av politisk betydelse</em>” title=”palestinajam” width=”300″ height=”448″ class=”size-full wp-image-1766″ /><p class=Israels bidrag till palestinsk jamklättring - världens längsta klättervägg. Kräm i underarmarna kan alltså vara av politisk betydelse

Själv har jag märkt att kettlebellträningen spillt över på klättringen just när det gäller uthålligheten. Kanske inte när det gäller leder på riktigt små grepp, men när det gäller sprickklättring på granit har högrepetitionsträning av snatch gett en bra bas av kräm i underarmarna.

Hemligheten tror jag ligger i dynamiken i snatchen. Anspänningen i greppet varierar under hela rörelsen: man kramar klotet som hårdast i bottenläget när man byter riktning och sedan slappnar greppet av under rörelsen uppåt. I utlåsningen kan man nästan slappna av helt, innan man släpper klotet och kör en ny repetition.

En övning som handledscurl är helt koncentrerad till underarmarna, anspänningen är likartad under hela övningen och eftersom man aldrig kan slappna av stryper den all syretillförsel och bygger på mjölksyran relativt snabbt. Även vid lågt motstånd.
Klättring funkar inte så. Du tar ett grepp, kramar extra hårt när du dra dig upp och släpper efter en stund greppet för att ta nästa. Anspänningen varierar under rörelsen, precis som den gör när man brottas, boxas, spelar tennis eller hamrar i en spik.

I den högt ansedda boken Performance Rock Climbing skriver Udo Neumann/Dale Goddard att man alltid ska undvika att dra på sig mjölksyra. Även under hård anaerob uthållighetsträning: ” while you are climbing, don’t try to get this anaerobic pump. Climbing is about avoiding getting pumped. So even when you are training the anaerobic system, try not to get such a pump. but train on routes that force it on you.”

Det här resonemanget går förmodligen att översätta på all fysisk aktivitet: överdrivet krystade övningar, extremt statiska övningar och liknande är inte ultimata för att bygga uthållighet. Att jaga pump är något som bodybuildare sysslar med.
Alltså: undvik mjölksyra, men undvik inte träning som ger dig mjölksyra.

Comments

”Traing hard, fight easy”

Tack for en grym blogg!

Sorry, the comment form is closed at this time.