Att rädda ett misslyckat träningspass

Redan efter två minuter kände jag att dagens planerade VO2max-pass med en 24 kilos kettlebell skulle haverera. Pulsen steg ovanligt fort, klotet blev tungt och motivationen började svikta. I ett sånt läge finns det tre saker att välja mellan:

  1. Fortsätta i samma takt tills man kör huvudet i väggen
  2. Ställa bort klotet, plocka fram tidningen och läsa dödsannonserna
  3. Sänka kadensen och/eller byta till ett lättare klot och fortsätta

Första alternativet skulle inneburit fem minuters dödsångest och ett undermåligt träningspass. Andra alternativet skulle inneburit ungefär samma sak, så jag valde det tredje: minskade först kadensen och bytte sedan till ett lättare klot.
Det var verkligen inga skrytprestationer, men gjorde att kunde köra i 20 minuter och hade en puls på 90 procent av max på slutet.
Med andra ord ett bra konditionspass.

Dagsformen är ofta förbisedd när det gäller träningsprogram. Mat, sömn, tid på dagen för träningspasset och en mängd andra saker spelar in hur pigg man är i kroppen. Själv har jag framför allt märkt skillnaden när det gäller träning som har med uthållighet att göra. Ren styrka fluktuerar inte så mycket, men vad gäller uthållighet kan det verkligen vara som natt och dag. Åtminstone för mig.

Förr kunde jag nästan bli deppig när inte träningspasset motsvarade mina förväntningar. Men det är bara att inse: det går inte att vara på topp jämt. Det går inte ens att vara nära på topp varje dag.
Ulf Lundell sa en gång att en ”inställd spelning är också en spelning”. Det är ju ett förbannat roligt citat, men det gäller inte för träning. Det ska vara: ”ett nerskalat pass är också ett pass”.
Så stäm ner gitarren och forsätt! ( men inte du Uffe).

Comments

No comments yet.

Sorry, the comment form is closed at this time.