L-sit to shame – en belöning rikare

Jaha, då kom dagen då min L-sit to handstand skulle sitta som ett sviskon i en gåsaröv, för att citera en skånepåg från förr. Nu blev det inte så (vilket alla visste) och det är bara att acceptera. Både Jon och jag bet i det sura äpplet.
Turligt nog läser jag Lawrence Wrights bok om Al Qaida där ett arabisk ordspråk förgyller åtminstone min kväll:

Åt var och en som försöker finns det en belöning. Om han träffar rätt finns det två belöningar. Men om han missar får han ändå en belöning för att han har försökt.

Att sätta mer eller mindre omöjliga mål får i alla händelser utvecklingen att gå framåt. Jag är vigare än på många år, bättre på att stå på händer och starkare i ringarna än förut.
Klart är att L-sit to handstand i ringar är en fruktansvärt svår övning. Jag tror man mer eller mindre måste ha vigheten att kunna gå ner i spagat för att komma i position, om man inte är superstark. Så det är bara att fortsätta stretcha, skaffa lite mer kräm i axlarna och övre rygg. Maj månad kanske…
Framåt!

Comments

Gott nytt år på dig med!
Även om du inte kom upp hela vägen så måste man ju vara urstark för att hålla på så i ringarna. Imponerande! Filmslutet var ju helkul förresten :-)

Var inte för hård mot dig själv. det var en värdig utmaning. Har alltid varit en dröm för mig så jag fortsätter jobba på den. Du ska få en film de närmaste dagarna. Men kom igen…Gud finns i detaljerna…sträck ut vristerna. Coach Sommers tycker dessutom inte att man har en juste l-sit innan man vänder handlederna utåt. Film inom de närmaste dagarna.
Gott nytt år broder.
Not fare well….
Jon

Handlederna utåt, hmmm. Nu ska det tränas. Ja, kanske inte just precis idag. Men jag ska passa på att beställa Sommers bok.
Visst är det en värdig utmaning. Och på något konstigt sätt så gläder det mig att den är oförlöst.

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.