Isklättring i Munkedal

isklattring_munkedal1154
Efter en höstdiet på styrketräning och VO2max-protokoll med kettlebell var det äntligen dags att slipa isyxorna och dra till bergs. Nåväl, åtminstone till Munkedal, som är ett av Västsveriges mest pålitliga isklätterställen när kylan väl slagit in. Och det hade den. Tolv minusgrader. Vi frös som hundar när vi klev ur bilen. Själv kände jag fortfarande av träningsvärken i ben och rygg efter ett pass med knäböj och marklyft för två dagar sedan. Men känslan av att åter vara på is är grym. Bokstavligt talat.

Kylan hade gjort isen spröd och på den första leden hamnade jag som vanligt i existentiell ångest. Isskruvarna satt inte så bra som jag ville, yxan drog igenom isen rätt in i berget och ibland lossnade stora sjok av is och studsade ner för branten. Va fan gör jag här? Jag hade kunnat sitta nedbäddad i soffan med en kopp kaffe och studerat binnikemaskens sexliv på Kunskapskanalen. Och jag hade kunnat byta kanal om jag föredrog nåt annat. Jag hade kunnat göra vad som helst.

Men jag mår bäst av att måla in mig i ett hörn och sedan se till att jag kommer därifrån. Och väl uppe kom belöningen. Utsikten, svetten, endorfinerna och den blotta tillfredsställelsen av att kunna klia sig utan risk.

per_firar1145

Sista leden ledde Per. En brant sträng av is (till höger om Per på översta bilden), lika lockande som skräckinjagande. Lite väl brant för att klättra som första led för säsongen. Men hans mentala hörn var redan inmålat så efter lite tveksamheter, avbackningar och smärre nervösa sammanbrott satt den till sist. Jag var rätt nöjd med att gå den som andreman.

Tillfredsställelsen efter att ha jobbat mig igenom första leden låg kvar i blodet. Det är lustigt, ibland kan vi åka tio mil för att klättra och klättra en hel dag, men det är några få moment, som kanske tar ett par minuter, som gör hela dagen. Ett känsligt move, nervositet, lite kontrollerad rädsla och sedan upplösningen! Kort sagt, ett stycke komprimerad verklighet.

Comments

Skitsnygga bilder!

Du skulle bli förvånad. Bara fyra-fem mil norr om Göteborg är det två decimeter snö, uppåt tio grader kallare och ett makalöst vinterlandskap. Förmodar att det är likadant inåt landet. Dags att skaffa längdåkningskidor!

Jag blev förvånad i morse när jag var i Angered, täckande snö överallt och -9 grader!

Oj, får väl besöka isklättringen vid Agnesberg snart! En av de få klätterställena i Götet där klättringen sker till tonerna av lastbilar och lukten av diesel.

Det ser helt fantastiskt ut. Brutalt. Är det inte fullkomligt livsfarligt? Du är så mäktig Ola! Jag måste pröva.

Anna

Sorry, the comment form is closed at this time.