Funkionell träning är död, länge leve funktion

Det var ett tag sedan sist. Min bloggsorti för drygt ett år sedan skulle fått underkänt av DN:s etikettexpert Magdalena Ribbing. Jag smet så att säga ut bakvägen utan att tacka för mig, utmattad, dock inte av träning utan snarare av jobb och liv i allmänhet. Och kanske inte så motiverad längre att skriva om träning. Men fortfarande motiverad att träna. .

Reclaim the Gym kom till för några år sedan fanns det väldigt få sajter som skrev om den här typen av träning. Nu finns desto fler och gymmen har börjat anpassa sig. Kettlebells överallt. Fria ytor. Folk som kör burpees! Jag vet att det finns vuxna gäng som spinger runt i skogarna; klättrar i träd, lyftet och drar i växtligheten. På teve spöar vältränade pensionärer ungdomar.
På bara två-tre år har de hänt enormt mycket. Jag tror till och med att uttrycket ”funktionell träning” har bleknat en aning. Kanske utgår man återigen att träning är och ska vara funktionell.
Och just därför har den här sajten egentligen inte funktion längre.

Jag blir dock lite nostalgisk när jag sitter här och skriver så jag har beslutat mig för att RTG ska få ligga kvar ett tag till, för folk att botanisera i gamla inlägg. Det är inte omöjligt att jag skriver en rad då och då. Det möjligt att jag hittar en nisch och skriver lite oftare. Just nu tänker jag mycket på isklättring och har plockat upp VO2-max protokollet för kettlebell igen. Jag stångade mig blodig med 24 kg för två år sedan och kom upp i tjugo minuter, med en kadens på 7 reps/15 sek. Nu har jag gått ner till 20 kg och tänker mig att jag ska lösa mina 40 minuter inom en överskådlig framtid. Sen får vi se.
Avanti!

Barfota igen

För ett år sedan sprang jag nästan enbart barfota under en period. Inga jättesträckor men kanske upp till 40-50 minuter per gång. Dessvärre blev det lite för mycket. Hälsenan började ömma och jag fick en tankeställare. När man gått i skor i över 40 år kan man förstås inte leka kenyan, utan att det kostar. Dessutom sprang jag bara på asfalt.

Smärtan i hälsenan varade några månader, men det dröjde ända till den här veckan innan jag tog av mig skorna igen. Har sprungit två gånger den här veckan och det känns förstås underbart. Det intressanta är att, eftersom jag sprungit i tunna inov8, var skillnaden mellan skosteg och barfota steg inte så stor. När allt kommer omkring är nog övergången från tjocka klonkskor till tunna skor ett större steg än att gå från tunna skor till att springa barfota.
I alla händelser var det otroligt skönt. Men nu tänker jag vänta en vecka till nästa gång.

Noterat: folk glor inte riktigt lika mycket som för ett år sedan.
Noterat 2: Tyvärr har barfotalöpning blivit lite trendigt. Eftersom jag snarare är konservativ (järnklot, romerska ringar, ribbstolar och fula träningskläder) vill jag hellre bli betraktad som en kuf. Men det är ju min fåfänga.
Avanti!

Kommentering avstängd

Inkräktare sabbade min sommarträning

Tillbaka i Götet efter en sommar på landet. Som brukligt inträffade något som jag aldrig räknar med. Istället för att umgås med familjen, bli stark som en björn under tyngden av klotet och förkovra mig i nyköpt litteratur hittade jag ett helt myrbo i väggarna.

Det började med en halvrutten fönsterkarm. Uppenbarligen hade vattnet under flera år letat sig rätt igenom karmen och ner i väggen under fönstret. Allt har skett i lönndom, under eterniten. Eternit är fantastiskt men om fukten väl har letat sig in har den svårt att hitta ut. Fukten får virket att ruttna och svartmyror älskar ruttet virke. De små asen myllrade fram när jag knackade på huset och då jag plockade ner eternitplattorna förstod jag att mina träningsmål var i fara. Deras käkar hade gnagt sig igenom tre tum tjocka plankor och när jag de såg mig kryllade hundratals av dem i väg med var sitt vitt myrägg. Jag hade gjort samma sak om en jätte började banka sänder min bostad med en murhammare.

Läs resten »

Born to run, vetenskapen och löpglädjen

När jag var på familjesemester på Kreta för några veckor sedan fick jag äntligen tillfälle att läsa Born to Run, i en riktigt bra svensk översättning (Jag vet av erfarenhet att det kan vara rätt svårt att översätta amerikanska reportage, med långa meningar, bisatser och ett överflöd av semikolon, som är tabubelagda i Sverige).

Jag var förväntansfull, men något skeptisk i början. Den amerikanske reportern Christopher McDougall bygger upp intrigen i en näst intill mytologisk anda. Den indianstam som McDougall försöker lokalisera har inte bara fått förmågan att springa bekymmerslösa ultramaror med modersmjölken utan bor i en trakt med livsfarliga ormar, människoätande jaguarer och mordlystna knarksmugglare. Och det var just det där med ”människoätande jaguarer” som jag störde mig på. Det lät som någonting ur Tarzan.
Men, ju mer jag läste desto mer såld blev jag. Till slut vara jag så tagen av äventyren med Caballo Blanco, Barefoot Ted och alla dom andra att jag bara ville ut och springa, hela tiden. På Kreta är naturen dessutom lik den kanjon i Mexico som boken kretsar kring. Trånga raviner med taggbuskar, stekande hetta och gamar som kretsar över bergspassen. Jag kände mig som Caballo Blanco – åtminstone i fem minuter, tills terrängen tog död på mig.

Läs resten »

Kettlebell vänstervriden 40-press




Vädret var vackert, jag kände mig utsövd och jag var tvungen att prova på en 40-kilos press med kettlebell. Silvertejp och två stycken 2-kilos viktskivor och vips hade jag ett tyngre klot. Funkade bra med 38 kg på bägge armar, men nånstans måste ju gränsen gå. Får väl vara nöjd, med tanke på att jag inte hade lyft klot på två veckor. Nästa gång åker högern upp den med!

Hur gick det med målen?

Jag har varit bortkopplad från skrivandet på den här bloggen på grund jobb, jobb, jobb. Brukar inte skriva så mycket om mitt arbete, men jag jobbar alltså som frilansande journalist och har under vintern och våren hållit på med ett gräv om det svenska skogsbruket för radioprogrammet Kaliber. Dom sista tre-fyra veckorna har varit otroligt slitsamma med många nätter där jag inte sovit mer än 3-4 timmar.

Men, hursomhelst, som Anna från youmakelovinfun påpekade (din jävel:) ) så hade jag utlovat ett mål till den 7 maj: jag skulle pressa 40 kg kettlebell, klara en utrullning med maghjulet och göra en fristående armhävning. Så hur har det gått?
Maghjulet: check, har klart som mest 3 i följd
Fristående armhävningar: check med anmärkning, jag gjort en, men inte tränat pga armbågsproblem så det är inget jag kan göra när jag vill
Press 40 kg: Vet ej (har inte provat), jag har gjort 5 reps på 36 kg med vänster och 3 reps med högern med samma vikt. Jag tror att det går med vänstern, men inte med högern. Så jag kör ett tag till.

Just är jag dock på Kreta och vilar upp mig. Men jag tog förstås en löprunda i morse. Och det ska visst finnas en pulluprack på en strand en bit bort…
Avanti!

Pressnytt

Ni som har vuxit upp med gamla nummer av Bodybuilding & Kraftsport kommer säkert ihåg avdelningen Presspytt, där man publicerade branschnyheter i notisform. Så jag gör nu slag i saken och travesterar. Funderar faktiskt på att byta namnet på hela sajten från Reclaim the Gym till just Pressnytt för det är ju nästan det enda jag håller på med nu för tiden. Gå upp, äta, borsta tänderna, lämna Folke på dagis, jobba, pressa, gå och lägga mig.
Eftersom tristess brukar leda till förändring hoppas jag att jag är på rätt väg.

Modernt skogsbruk – the Pull-up Enemy No. 1

Hälisättningar undanbedes

Nu börjar den riktiga utmaningen. Ett utdraget jobb börjar gå mot deadline och samtidigt ska man försöka hålla träningen igång. Det är lätt att hoppa över ett pass, lätt att sova för lite, lätt att äta dåligt. Kombinerar man alla tre ser man snart ut som en skumbanan. Tycker redan att pressen är tyngre än för en vecka sedan så nu gäller det att inte tappa fokus och låta bli att leva på ostmackor.

Jag kom just hem från Dalarna och fick faktiskt till ett litet löppass i skogen och några rullningar med maghjulet som jag naturligtvis packade med mig. Jag hade tänkt att köra ett skogspass med pullups i grenar, men dessvärre finns det inga grenar i den moderna produktionsskogen. Gamla knotiga tallarna med grenar i hopphöjd, eller halvt välta träd där man kan hitta på en massa skoj är effektivt bortplockade. I den jämnåriga och hårt gallrade tallskogen sitter alla grenar minst tio meter upp. Men att det var ett gammalt skjutfält gav åtminstone lite krydda.

Den bästa träningsskogen hittar jag paradoxalt nog nästan mitt i Göteborg. Man bedriver ju inget skogsbruk nära stan. Det finns inget bättre än en vindpinad gammal tall om man vill bli stark skogen. Dessutom luktar man kåda om händerna efteråt.
Det är bättre än Aqua Vera.

Kommentering avstängd

Nervösa windmills

På tredje repetitionen av windmill med storklotet slog det mig: om jag tappar klotet nu kommer jag att dö. Huvudet är precis i lodlinje med klotet som hägrar en halv meter ovanför. Tänk om jag får ett plötsligt ryggskott? En sträckning? En rejäl muskelbristning? Klotet skulle falla ner och krossa skallen. Eller skulle man instinktivt hålla emot?
Jag googlade runt lite men kunde inte hitta några olyckor så kanske är mina farhågor överdrivna. Någon som haft liknande tankar?

En god nyhet nu, gänget bakom tidningarna Offside och Filter har översatt Born to Run som numer alltså finns på svenska. Jag har inte läst den ännu, men fick mig ett översatt kapitel i senaste Filter. Nu finns det ingen ursäkt längre. Det är bara att skaffa boken. Sen kan det ju hända att översättningen förlorar en del av originalets karisma, men va fan, jag är redan hopplöst efter.

Ny kettlebell i hand

Åhh, det är stort. Det är vackert. Det är tungt. Men inte lika tungt som 32-klotet var för ett år sedan. Körde första presserien med 36-kilosklotet i lördags och det kändes bättre än förväntat. Alla evighetslånga serier med militärpressar i vardagsrummet har betalat sig. Sex veckor kvar tills jag ska klara 40 kilo. Kan jag göra fem reps med 36:an borde det gå med en etta på 40. V02-maxen fortsatt underprioriterad.

Jag hämtade klotet nere i Kettlebell Centers nya lokaler i Bagaregården. Gummimattor på golvet, en låång pullup-stång i taket, en rejäl tross på golvet och ett par dussin klot. En riktig S/M-källare – precis som ett gym ska vara – och den ligger otroligt nog under en kyrka. Hälsogurus brukar tjata om kropp och själ men mer konkret än så här blir det inte. Jag rekommenderar ett besök.
Amen.